Drömmar för dårar

Jag har varit upptagen av lägenhetsköp/inredning de senaste dagarna, men har ju också lyckats läsa några böcker. Här kommer en till!

Drömmar för dårar är skriven av Faïsa Guène och handlar om algeriska Ahlème, boende i Paris och utan franskt medborgarskap. Det handlar om svårigheten med att få jobb utan att vara medborgare, att försörja 16-årige lillebroren och förtidspensionerade fadern och att samtidigt träffa kompisar och flörta med killar. Den är humoristisk och skildrar kulturkrockar, på gott och ont. Läs den, den är kort men intensiv.

Fruarna i Stepford

Kanske mer känd som Hollywood-film. Boken är dock dystrare och mer ödesmättad. Säkert obehaglig på sin tid, skriven 1972 och säkert provocerande att läsa om dessa husliga, ytliga kvinnor som bara städade och var passiva sina män. Sen kom förklaringen, obs, spoiler-varning. De var robotar. Idag finns det många kvinnor som tycker att hemma är bäst och som förlitar sig på mannens karriär. Jag blir dock fortfarande provocerad även om jag vet att kvinnorna var androider och inte självmant agerade hemmafruar. Jag blir provocerad av att män vill ha sådana kvinnor.

Såklart är den läsvärd som alla Ira Levin-böcker, även om jag hoppas att det finns en nyare översättning än min från 1973. Det skrivs om negerkvinnor och huvudpersonen utropar i början av boken "Milda makter vilket fiasko! Där fick jag verkligen på moppe!" I och för sig ganska underhållande.

Små glädjeämnen

I nya lyan finns en specialbyggd skohylla och en Josef Frank-tapet. Me so happy.

JF+Borås=sant

Plötsligt händer det

Vi har blivit ägare till världens finaste lägenhet! Det går bra nu. Vi flyttar ca 100 meter västerut till en trea. Tre rum och kök. Det är inte klokt.

Okej, så här gick det till: Efter att ha varit på ca 20-25 visningar på ett halvår, utan att en enda har fallit maken i smaken (haha) började tålamodet sakta att krympa. Jag mer eller mindre tvingade honom på visning i måndags, mest för att den låg nära och för att kära vännerna Rebecca och Johan bor i samma hus, så vi vet att det är fina lägenheter. Väl där känns det helt rätt direkt och vi känner oss redo för en hetsig visning som kan sluta i vilka fantasisummor som helst.

Hetsen uteblev dock. De två andra budgivarna stannade efter första budet och jag började möblera och flytta in. Igår, torsdag, ringer mäklaren och säger att det finns ytterligare ett par som är intresserade och som inte har sett lägenheten. De ska få en visning klockan 14 och har sen en timme på sig att bestämma sig. Det kan ha varit de längsta timmarna i mitt liv. Meddelade Rebecca situationen och hon lovade skrikande barn och nakna män på innergården runt 14-tiden.

Klockan 15.10 ringer mäklaren igen med goda nyheter. Paret blev stressade och ville inte ta beslut på så kort tid. Moahaha. Segern är vår.

Kontraktet skrevs två timmar senare. Häpp. En lägenhet rikare och ett par miljoner i skuld. Så kan det gå en torsdag i januari. Firandet skedde på skilda håll. Jag skyndade till fina Edit-mötet och Jonas tog en grogg och spelade Football Manager. På vägen till telefonplan började det snöa och jag hann tänka "aldrig får man vara glad". Men inte ens snön kunde förstöra den dagen.

Ikväll blir det svirande med grannkärringen, Rebecca. Eller i hennes fall gravöl, hon börjar jobba på måndag efter 10 månaders mammaledighet. Jag ska satsa på shotsbricka.

Damen under isen

Ännu en bok på temat gotisk spökhistoria har avverkats. Denna gång var det en ungdomsbok med titeln Damen under isen, skriven av Sarah Singleton. Två systrar bor i huset Nya seklet och återupplever samma dag, varje dag. Det är vinter, det är natt och det ligger en förtrollning över huset. En dag ser Mercy, den äldsta systern, en kvinna flyta under isen och det ser ut som att hon försöker berätta något. Efter isdamens uppkomst är det som om Mercy har hittat en spricka i förtrollningen och hon börjar ett detektivarbete om sin familj och dess många hemligheter.

Berättelsen är ganska ojämn och lite väl ungdomlig för min smak. Många saker händer utan att de förklaras närmare och jag saknar en mer detajerad beskrivning av händelserna. Det är en fördom jag har mot ungdomsboksförfattare, att vissa inte tycker att det behöver vara svårt att skriva en ungdomsbok. Damen under isen känns som att den är skriven för fort, den är inte så genomtänkt som jag hade velat. Förutsättningarna finns där, författaren kunde bara ha lagt ner lite mer tid på detaljer och gett den det lilla extra. Nu är det bara en helt okej bok, men ingen som jag kommer att rekommendera vidare.

Fantastic Mr Fox

Wes Anderson är världens bästa regissör som gör världens bästa filmer. Senaste filmen är baserad på en bok av Roald Dahl, Den fantastiska räven. Jag var på den eminenta The English Shop i Söderhallarna och fyndade boken och läste den igår, här på mitt hotellrum, i Åbo. Det är ju en barnbok så den gick hyfsat fort att läsa. Herr Roald Dahl sviker aldrig. Jag var och är väldigt förtjust i hans böcker och så även i Fantastic Mr Fox.

Mr Fox bor i en kulle med sin fru och fyra små rävbarn. Han försörjer sin familj genom att stjäla kycklingar, ankor och kalkoner av de gemena bönderna Boggis, Bunce and Bean. De tre herrarna tycker såklart inte att det är okej att bli bestulna så de gör allt i sin makt för att få tag i familjen Räv. Mr Fox är ju dock inte en vanlig räv, han är en fantastisk räv! som hans fru ständigt utropar. Han klarar alla knipor och slutet gott, allting gott. Ett kritiskt öga skulle säga att det är en ganska trist kvinnosyn, med klena fruar som hela tiden hyllar sina män, och en ganska usel läxa i vad som är ditt och mitt i boken. Men jag väljer att inte låtsas om det. Läs boken för er själva och eventuella telningar och framför allt, se filmen.

Herr Räv med frack och en klädsam scarf

Titta jag flyger



Moi moi! Jag är i Finland. I Åbo närmare bestämt. För att ta sig till Åbo från Stockholm måste man flyga ett pyttelitet propellerplan. Hujedamej. Planet var så litet att jag knappt kunde stå upprätt i mittgången. Det var inte mitt sturskaste ögonblick när propellrarna startade. Fakta: propellerplan behöver väldigt kort startsträck. Knappt ingen alls. Hepp så var det i luften. Det tar 45 minuter att flyga till Åbo. Under den tiden serveras det "refreshments". Ett litet paket juice. Om man satt i businessklass fick man ett "light meal". Jag hörde fel och tyckte att de sa light beer och tyckte att det var väldigt konstigt. Men lättöl kanske är fint i Finland. Det är svårt med kulturkrockar tänkte jag. När vi landade på den pyttelilla flygplatsen, plats för fem små propellerplan, var där en skylt som sa att Åbo är årets europeiska kulturhuvudstad. Det känns fint. Och lite konstigt.



Men hotellet är fint, alla talar svenska och jag har hittat SVT på tvn. Nu tittar jag på Helt Apropå och känner mig som hemma.



Propellern och 1,25 dl juice. Uppdrucken på 3,42 sekunder.



När änglar faller

Jag har läst Flickan med pärlörhänge men jag kan inte för mitt liv komma ihåg vad den handlar om. Något om en konstnär. Jag vill påminna mig om att jag tyckte den var bra. Det var av den anledningen jag plockade på mig När änglar faller av samma författare, Tracy Chevalier, från fikarummets bibliotek.

Den börjar samma dag som drottning Victoria dör och hela England försätts i sorg. På en av Londons kyrkogårdar möts två familjer vars liv kommer att flätas ihop mer än de då anar. Berättelsen framförs omväxlande av de olika familjernas medlemmar, med störst vikt på de två döttrarna, som blir bästa vänner. Men även om det oftast är döttrarna som berättar känns det som att det är den ena modern, Kitty Coleman, som är den verkliga huvudpersonen. Hon är väldigt obekväm i det viktorianska England och vad som förväntas av att vara kvinna. En dag kommer hon i kontakt med suffragettrörelsen och då sätts verkligen de två familjernas vänskap på prov.

Jag tyckte väldigt mycket om boken. Jag gillar när man får olika perspektiv på samma berättelse och jag gillar verkligen sekelskiftets England, om inte det har framgått tidigare. Jag ska ta och läsa om Flickan med pärlörhänge och se om jag tycker den är lika bra (som jag (inte) minns).

Min make, vampyren

Vissa (mamma) tycks ha glömt hur Jonas reagerar när han vistas i direkt solljus. Kanske det här kan fräscha upp minnet?

Hjälp, solsemester i sikte

Om ganska precis en månad ska jag och Jonas resa till Sri Lanka för att bevista bröllop och förhoppningsvis se en och annan elefant. Det är målet med resan. Till saken hör att min käre man är lite känslig mot solen. Och när jag säger lite känslig så menar jag mycket känslig. Han har fått solsting i Lund en gång och legat sjuk resten av helgen. Av denna enkla anledning har vi inte åkt på solsemester de senaste elva åren, vi har inte vistats i land där sol finnes, vi har inte pratat om sol, vi har inte tänkt på sol. Vi har varit i Spanien, i november och januari. Vi var i Milano i juni på bröllopsresa, det höll på att bli ett kort äktenskap.

Jag älskar solen. Solen är min vän. Och nu ska jag äntligen få se min vän förutom de tre sommarveckorna då den behagar visa sig i Sverige. Jag längtar. Men på grund av brist på solsemestrar är jag nu lite brydd över packning. Vad har man med sig på solsemester? Jag tänker då sådana där självklara saker som bikini, men även superbraiga tips från vana solresenärer. Ge mig dina bästa solsemestertips! Nåt för slitet hår efter all solbadning, mygmedel, you name it.

Help me Obi-Wan Kenobi, you´re my only hope!

ps. Jag googlade "solsemester vad ska jag ha med mig". Resultatet var inte till belåtenhet.

Främlingen i huset

Julens andra bok var bokcirkeln Edits månadsbok. Senaste bokväljaren hade temat gotiska spökhistorier (var det rätt, Bea?) och för första gången, tror jag, var vi väldigt oeniga i våra val. Efter omröstning och protokollskrivning valdes till slut Sarah Waters Främlingen i huset, som uspelar sig på den engelska landsbygden under efterkrigsåren. Ett stort gammalt gods har sett sina bästa dagar, medan husets invånare, familjen Ayres, bara kan stå och se på hur huset förfaller. Den engelska adelns sötebrödsdagar är över och efter kriget behövs de stora markerna till husbyggen, samtidigt som de gamla familjerna behöver pengar.

En doktor Faraday är romanens berättare, han behandlar unge herr Ayres krigsskador och blir bekant med familjen. Det är en klassisk spökhistoria, ett knarrande gammalt hus, mystiska händelser och oförklarliga ljud. Allt är såklart väldigt spännande och jag kommer på mig själv med att vara så uppskrämd att jag måste sluta läsa. Härligt! Spänningen byggs upp under hela romanen och slutar på det där spökhistoriesättet då man inte vet vad som var sant eller inbillning. Jag gillar´t!

Människohamn

Jul och nyår har förflutit på allra bästa tänkbara sätt. Godis, vila och litteratur.
Människohamn av John Ajvide Lindqvist valdes till första julbok då den lockade med spänning, gott rykte och poketformat. Jag hade ganska höga förväntningar och jag blev inte direkt besviken. John Ajvide vet vad han skriver om. Den här gången handlar det om mystiska försvinnande på en skärgårdsö och ett hav som tar mer än det ger. En något alkoholiserad man tar upp kampen mot havet sedan hans sex-åriga dotter försvinner spårlöst på isen utan att någon kropp hittas. Ibland är det oerhört spännande och läskigt, emellanåt dras tempot ner och man vaggas in i mysig skärgårdsidyll.

Jag har ännu inte läst någon bok av herr Lindqvist som jag inte har tyckt om. En favoritförfattare är på ingång.