Tales from Outer Suburbia

Shaun Tan är svår att kategorisera. Han är 2011-års ALMA-pristagare och anses väl vara barnboksförfattare, men jag tycker nog att hans böcker passar alla åldrar. Tales from Outer Suburbia betår av små noveller om märkliga företeelser och udda karaktärer.

Bokens berättelser är lika mycket beroende av bilderna som av texten. Texten blir nästan som en cliffhanger, jag läser och förstår vad det står men det är inte förrän jag vänder blad och får se bilden som berättelsen fulländas.

En av de finaste historierna handlar om ratade dikter och utkast som samlas i en jätteboll av papper och svävar uppe i himlen. Tills regnet kommer och låter de enskilda diktfragmenten singla ner över jorden. Sen har vi den om en stad där alla invånare har en missil ståendes i trädgården, i beredskap. De har målats färgglada och fungerar även som fågelbon och den enda förhoppning invånarna har om att överleva en eventuell attack, är att de okända motståndarna har gjort likadant med sina missiler.

Boken påminner om Tim Burtons The melancholy death of Oyster boy & other stories, som jag också gillade jättemycket. Läs den också om ni inte redan har gjort det.

Utan titel

Anna Charlotta Gunnarson, för mig mest känd från tvs På spåret, har skrivit Utan titel, som jag sträckläste och gillade, gillade, gillade. Jag hade med den till förra Edit-träffen och är, så här i efterhand, besviken att jag inte sålde in den bättre.

Huvudpersonen är 16, har en bakblogg och en pappa som är gammal punkare och vill att hon ska vara rebell och trotsig. Det är hon också, men inte på det sätt som pappan förstår. Hennes mamma dog i lungcancer och saknaden efter henne är konstant men hanterbar, oftast. I Tantolunden på Södermalm har hon ett hemligt gömställe där hon kan tjuvröka och vara i fred. Tills den dag då hon upptäcker att det fattas två cigaretter i paketet. Det är någon som har upptäckt henne.

Jag blev omedelbart kär i boken, i huvudpersonen, i alla söderreferenser. Jag gillar att den känns tidlös. Visst förekommer det sms och Lady Gaga, men det är ändå Centralskolan i Staffanstorp anno 1995 jag ser framför mig (där tillsynsläraren hette Irmgard och verkligen inte var en skön snubbe).
Två musikreferenser jag gillar: Prefab Sprout och Teenage kicks. Prefab Sprout lyssnade jag otroligt mycket på när jag var 20 och jag älskar att Anna Charlotta (ja, jag är du med henne) nämner dem. Det får mig att tro att vi kan bli kompisar om den möjligheten skulle uppstå. Och Teenage kicks av Undertones har jag dansat sanslöst många gånger till på Blekingska att det nästan är löjligt.
Förutom det får Utan titel mig att vilja hänga mer i Tanto och upptäcka alla dess hemligheter. Ja, ni fattar. Läs.

Anna Charlotta, hör av dig om du vill ta en fika. Jag har alltid hejat på dig i På spåret.

Allra hemskaste syster

Booked har skickat mig Lina Forss roman Allra hemskaste syster som ska vara inspirerad av William Shakespears Kung Lear. Det lät ju väldigt intressant, jag är en sucker för remakes och nytolkningar även om jag fortfarande är skakad efter Salome-katastrofen. Tyvärr var detta ännu ett fiasko i genren och en ganska plågsam läsning.

Företagsgiganten Kurt Leander (kung Lear) är döende i cancer och låter tre av sina fyra döttrar slåss om hans gunst och arv. Systrarna har olika taktik för att visa sin kärlek, men från första början är det uppenbart vem pappan favoriserar och hur boken kommer att sluta.

Det är så mycket som är dåligt med boken att jag inte vet var jag ska börja. Språket är en katastrof, fullt med syftningsfel och så banalt att det gör ont. Måste personernas namn skrivas ut i varje mening? Varför finns det en fjärde dotter som inte tillför handlingen någonting? Varför ligger Cordelia med sin systers man och varför är det ingen i släkten som blir upprörd när det uppdagas? Varför har ingen korrekturläst boken och stoppat den från utgivning? Jag har inte hört talas om Lina Forss tidigare men hon har tydligen gett ut att antal böcker, hur är det möjligt? Får vem som helst bli författare nuförtin, krävs det inget språkligt intresse alls? Nej, den här upplevelsen vill jag glömma fortast möjligt och boken hamnar i återvinningshögen.

Psykologer och Strindberg

 

Tisdagkvällen spenderades på Kulturhuset tillsammans med Josefin, författaren Jenny Jägerfeld, psykologen Allan Linnér och en drös med kulturtanter och kanske tre farbrödrar. Jenny och Allan pratade om och läste ur August Strindbergs En dåres försvartal och vi i publiken fnissade och oh-ade och ah-ade. Föga förvånade var bokens kvinnosyn och den gode Strindbergs egen självbild. Andra samtalsämnen var huruvida August och Siri skulle gå i parterapi, att diagnostisera eller inte och om det skulle komma fler eller färre farbrödrar på liknande event om bokens huvudperson var en kvinna.

En dåres försvarstal är årets Stockholm läser-bok och jag har gett mig katten på att läsa den innan årets slut. Efter gårdagen känns det lite mer inspirerande. 

Det borde finnas regler

Lina Arvidssons debutroman Det borde finnas regler handlar om 14-åriga Mia, en hyfsat normal högstadietjej som drömmer om gymnasiet och om sångaren i White Lies. Hennes bästis Mirjam är snygg med lockigt rött hår och har ett förhållande med 40-åriga Per. Mia och tredje bästisen Karl gör vad de kan för att få stopp på det förhållandet, men sen träffar Mia Vlad och då förflyttas fokus en aning. Vlad har hoppat av gymnasiet för att skriva en roman och repa med sitt band, vilket väl är det coolaste Mia kan tänka sig.

Språket i romanen är Mias. Det är en fjortonåring som berättar, liksom, typ, och det fungerar oerhört bra. Mitt fjortis-jag lever sig in i Mias estetdrömmar, mitt 32-åriga jag tycker att Vlad är en slacker och värsta tönten. Stay in school för bövelen! Sen har det ju hänt ett och annat sedan jag gick i högstadiet och jag har problem med användandet av könsord och jag kan tycka att Lina Arvidsson kunde tagit ställning mot det istället för att uppmuntra det, men så är jag rätt präktigt också. Annars har jag inget att anmärka, läs och låt dig underhållas.

Zzzzz

Den här braiga idén jag hade om att cykla till jobbet innebär att jag är en riktig tröttsvamp på kvällarna. Pigg av frisk luft? Not so much. Slö av avgaser? More like it. Vilket också innebär att jag inte orkar läsa böcker, brodera sadelskydd, titta paddan, prata maken. Jag sover istället.