tisdag 28 december 2010

This is my hometown

Julen har varit en trivsam tillställning. Snön reducerade dock firarskaran något, folk föll bort efter hand och julafton liknade "Tio små negerpojkar". Ett tag såg det ut som att det bara skulle bli jag och mamma och pappa, men både bror och syster trotsade vädrets makter och till slut blev det en munter skara som doppade i grytan, kollade Kalle, rev julklappspapper och mumsade marsipan.

På juldagen säger traditionen att det ska promeneras i Skrylle, men termometern visade minus 12 och vägarna kändes minst sagt instabila så mor och far och jag strosade i Staffanstorp istället. Byn visade sig från sin bästa sida och jag blev nostalgisk och ville flytta tillbaka. Det måste vara åldern. Nästa gång jag är nere ska jag ta kort på de fula, tråkiga 70-tals husen som ska fungera som motvikt varje gång minnet sviker. Men nu får ni bara se mitt fina Staffanstorp, enjoy!

Brågarpsvägen, med kyrkan längst ner. (och några fula hus till höger)


Lite pittoreskt va?

Istappar i massor

Gästis

Stationen och sockerbruksparken med tillhörande mölla

Tågstationen, ej i bruk.

Brågarps kyrka

Tantklubben

Kyrkan och kamouflerad pappa.

Frödings väg, bästa vägen.

Julpynt

Insnöat kryddland, med mammas keramikhjärtan.

torsdag 23 december 2010

God jul, vänner!

Årets julkort gjordes i olika varianter. Virkad snöflinga eller stjärna, snöpenna eller rödpenna. Det vita under flingan/stjärnan är vit filt och ska föreställa snölandskap (farmor trodde det var himmel...) Jag hade en tanke om att rita en liten stuga, men tid och inspiration tog slut.

Hoppas att ni alla får en riktigt fin jul och att ni kommer fram till nära och kära i dessa trafikkaostider!

God jul!

Snöpennans "snö"-effekter

onsdag 22 december 2010

En av livets frågor

Ibland undrar jag hur webbredaktörerna på Aftonbladet tänker...

Okej, bästa julfilmen

Igår hade maken och jag, säsongsavslutning höll jag på att säga, eller ja, det var ju det det var. Vi hade säsongsavslutning. Jag åker till Skåne idag, så vi hade lite julklappsutdelning och filmkväll.

Varje år tittar vi på Love actually som är världens bästa julfilm. Ingen protest. Jag blev dock lite dåsig efter all paketöppning och julgodis så jag blundade lite i mitten och vaknade lagom till julshowen.

måndag 20 december 2010

Undersökning, alla kan vara med!

På lunchen började jag prata om duschmössan man hade i lågstadiet för att man inte skulle bli blöt i håret när man duschade efter gympan. Minns ni? Min var grön.

När vissa personer började gapskratta runt bordet insåg jag att den dära duschmössan inte alls var så ihågkommen som jag trodde. Inte ens existerande. Jag försökte förklara hur den såg ut, den var gjord i nån slags plast och man drog den över huvudet och så fanns det en ruta av plast över ansiktet så att man kunde se ut. Högre skratt.

Jag googlade duschmössa och hittade en ynklig bild. I en blogg. Av en tjej från Staffanstorp. Nu började jag ana oråd, var duschmössan en lokal förekomst? Stockholmarna vill inte kännas vid den. Vid lite grundligare efterfrågan visar det sig att de från landsbygden (Värmland, Västergötland) också hade duschmössa. Jag känner att jag är något på spåret.

Svara mig nu, hade du duschmössa? Eller iallafall vill minnas att den fanns?

Här är min tolkning av hur duschmössan såg ut.

söndag 19 december 2010

Julgranskulor

Min helg har, medan maken blev post-giftemål-svensexad, spenderats med goda vänner i Sala där en av de goda vännerna har ett litet torp. Vi har bakat julgodis (jordnöts-brittle, chokladknäck, bounty-kulor och Rocky road-kluttar), lyssnat på Musikhjälpen, varit dryga skåningar/08-or i lokala stormarknaden, mumsat godis, blivit fnissiga på glögg, pysslat och haft ofantligt roligt.

Jag virkade två julgranskulor, en med granar och en som det står God Jul på. Mönstret hittar du här.


fredag 17 december 2010

De fattiga i Lodz

Jag läser gärna böcker om andra världskriget, jag vältrar mig lätt i misär och fasansfullheter. Jag skäms lite över det, det känns på något sätt som att man underhålls av andra människors skräck och oerhörda lidande. De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg belönades med Augustpriset för bästa svenska roman 2009 och jag har längtat efter att kasta mig över den och förfasas över hur idiotiska människor det levde i Europa under 1930- och 40-tal och hur man behandlade sina medmänniskor.

Första tredjedelen av boken var jag dock lite besviken (om man kan säga så om en krigsskildring). Den var seg och svår att hänga med i. Boken är baserad på Getto-krönikan och utspelar sig i det judiska gettot i staden Lodz. Det är många namn som räknas upp och kapitlen är lite löst sammankopplade till varandra. En person som nämnts i tredje kapitlet återkommer inte förrän i åttonde och då har jag glömt bort vem det var. Detta kan och hänga ihop med att jag läste den på tunnelbanan och då blir det bara korta läsningar varje dag.

Any roads, den tog sig! Ordentligt. Till slut fastnade namnen och det är en hemsk verklighet som målas upp. Det är många tragiska livöden och få ljusglimtar och det var väl så det var. Många överlevde men väldigt, väldigt många dog. På de mest vedervärdiga sätt. På det stora hela, en utmärkt krigsbok.

tisdag 14 december 2010

Musikhjälpen 2010

Musikhjälpen i P3 handlar om att lyssnarna kan önska låtar och samtidigt skänka en slant till en oerhörd god sak, i år ett försök att stoppa barnhandeln i världen. Det går även att buda på diverse ting, Maria Montazamis tofs eller Zlatans klubbtröja. Samtidigt sitter de tre programledarna instängda i en glasbur i Malmö, ska sända dygnet runt och för inte äta fast föda. Första året det drog i gång, 2008, trodde jag mest att det var ett jippo, men förra året blev jag fast och nu är jag ivrig förespråkare.

Årets programledare är Martina Thun (yeah), Nour El-Refai och Timbuktu. Det kommer att bli bra.


Jason Diakité, Nour El-Rafai och Martina Thun. Foto: Mattias Ahlm /Sveriges Radio
Foto: Mattias Ahlm /Sveriges Radio
Vilken låt jag har önskat? The Killers med All the things I´ve done.

Ju fortare jag går, desto mindre är jag

Ska du läsa en rolig och sorglig bok ska du läsa Kjersti Annesdatter Skomsvolds Ju fortare jag går, desto mindre är jag. Den handlar om en tant och det i sig tycker jag är sorgligt. Malthea är ensam, hon älskar sylt men orkar inte öppna syltburken och hon vågar inte be killen i kassan i matbutiken om hjälp. Hon vill göra ett avtryck i historien men det blir hela tiden fel. Hon bakar bullar till gårdsfesten men vågar inte gå ner. Hon ringer till nummerupplysningen och frågar om numret till sig själv för att visa att hon finns och komma in i statistiken på mest efterfrågade numret. Det är så sorgligt men ändå fint. Jag myser och gråter.

Författaren är född 1979, det är hennes debutbok och den handlar om en tant. Det är så fint.