Plötsligt händer det

Vi har blivit ägare till världens finaste lägenhet! Det går bra nu. Vi flyttar ca 100 meter västerut till en trea. Tre rum och kök. Det är inte klokt.

Okej, så här gick det till: Efter att ha varit på ca 20-25 visningar på ett halvår, utan att en enda har fallit maken i smaken (haha) började tålamodet sakta att krympa. Jag mer eller mindre tvingade honom på visning i måndags, mest för att den låg nära och för att kära vännerna Rebecca och Johan bor i samma hus, så vi vet att det är fina lägenheter. Väl där känns det helt rätt direkt och vi känner oss redo för en hetsig visning som kan sluta i vilka fantasisummor som helst.

Hetsen uteblev dock. De två andra budgivarna stannade efter första budet och jag började möblera och flytta in. Igår, torsdag, ringer mäklaren och säger att det finns ytterligare ett par som är intresserade och som inte har sett lägenheten. De ska få en visning klockan 14 och har sen en timme på sig att bestämma sig. Det kan ha varit de längsta timmarna i mitt liv. Meddelade Rebecca situationen och hon lovade skrikande barn och nakna män på innergården runt 14-tiden.

Klockan 15.10 ringer mäklaren igen med goda nyheter. Paret blev stressade och ville inte ta beslut på så kort tid. Moahaha. Segern är vår.

Kontraktet skrevs två timmar senare. Häpp. En lägenhet rikare och ett par miljoner i skuld. Så kan det gå en torsdag i januari. Firandet skedde på skilda håll. Jag skyndade till fina Edit-mötet och Jonas tog en grogg och spelade Football Manager. På vägen till telefonplan började det snöa och jag hann tänka "aldrig får man vara glad". Men inte ens snön kunde förstöra den dagen.

Ikväll blir det svirande med grannkärringen, Rebecca. Eller i hennes fall gravöl, hon börjar jobba på måndag efter 10 månaders mammaledighet. Jag ska satsa på shotsbricka.

Julkort

Igår inhandlades årets julkortspyssel. I helgen sätter jag igång. Om några veckor får ni se resultatet.

Kanske kommer den spännande snöpennan att användas...

Syfestival

Förra helgen var det festligheter i Älvsjömässan, det var Syfestival. Jag drog dit Rebecca och Beatrice och trängdes med tanter, pensionärer och gummor. Och vackra, snälla, lagomtjocka, genomkloka, underbara kvinnor. Som jag. Jag försökte räkna hur många män där var, men det var så få så jag glömde bort siffran. Kanske 10.

Knyppla, knyppla, liten spets

Mitt mål med mässan var att få inspiration till nya projekt, jag har ju så få. Jag hade sett i mässprogrammet att det skulle finnas workshop för knyppling. Knyppling har jag velat testa länge. Sitta och knyta fina spetsar. Så var det inte alls. När vi till slut hittade knyppla-båset bland alla tanter, fick jag sitta ner bredvid en annan tant och hon visade snabbt hur man gjorde. Samtidigt som hon pratade i en massa termer som jag fattade noll av. Sen fick jag prova själv. Eftersom jag är en smart person så gjorde jag bara efter tanten och det gick ju bra, fast hon var nog lite missnöjd med resultatet. Hon visade hennes projekt som var ett sjukt avancerat träd. När jag frågade vad hon gjorde med alla färdiga spetsar, visade hon sin pärm där hon hade sparat dem. Jaha.

Nåldyna med törnblom

Jag köpte iallafall ett yllebroderi som jag ska ge mig på efter puffen och jag var sjukt sugen på att köpa nåt annat broderi, men jag blev lite snål och köpte brända mandlar för pengarna istället.

Vi äter lunch i restaurang Syskrinet