Bokens berättelser är lika mycket beroende av bilderna som av texten. Texten blir nästan som en cliffhanger, jag läser och förstår vad det står men det är inte förrän jag vänder blad och får se bilden som berättelsen fulländas.
En av de finaste historierna handlar om ratade dikter och utkast som samlas i en jätteboll av papper och svävar uppe i himlen. Tills regnet kommer och låter de enskilda diktfragmenten singla ner över jorden. Sen har vi den om en stad där alla invånare har en missil ståendes i trädgården, i beredskap. De har målats färgglada och fungerar även som fågelbon och den enda förhoppning invånarna har om att överleva en eventuell attack, är att de okända motståndarna har gjort likadant med sina missiler.
Boken påminner om Tim Burtons The melancholy death of Oyster boy & other stories, som jag också gillade jättemycket. Läs den också om ni inte redan har gjort det.
