Araknofobi

Jag hörde på radion att Svarta änkan ska ha börjat bosätta sig i Sverige. Jag är ju sjukligt nervig för spindlar, bara tanken på spindlar (och för den delen alla andra små, snabba djur) får mig att vilja kräkas. I förra veckan hittade jag den största spindeln jag sett, i badkaret! Hur kom det dit liksom? Jag var som tur var inte i duschen under upptäckten, men jag hade stora problem med att ens gå in i badrummet hela morgonen. När jag gick hemifrån berättade jag för Jonas om spindeln och att han var tvungen att döda den (jag tror inte på att släppa ut spindlar, döden är det enda rätta). Nu är det så att min käre make inte är riktigt kontaktbar de arla timmarna, så han glömde ju bort spindeln i samma stund som jag berättade om den.

Senare på dagen skickade jag ett mejl och frågade om spindeln hade gått hädan. Svaret var nä, den hade kommit undan... Tydligen hade mannen glad i hågen ställt sig i duschen, för att några sekunder senare bli obehagligt påmind om spindeln! Iiihhh! Sen hade han gått hemifrån. Jaha. Döda den när du kommer hem! skrev jag upprört.

På kvällen frågade jag, igen, om spindeln var död. Jodå, nu var den död och nerspolad. Puh sa jag och smög in på toaletten. Döm om min förvåning, och skräck, när jag ser en lika stor, rälig spindel uppe vid duschdraperiet. En panikattack senare har jag börjat fundera på spindelkolonier och vad finns egentligen i vårt avlopp? Då erkände Jonas att han inte hade dödat spindeln, den var borta när han tittade i badkaret och så hade han lämnat det där. Jaha? Inte bara ljög han för sin fru (straffbart), han lät mig i god tro gå in i badrummet med lättat sinne. Sen dödade han spindel och vi var kompisar igen, om än med ett ruckat förtroende.

Nu är jag iallafall övertygad om att spindeln var en Svart änka, i en källarspindels förklädnad.

En annan spindel.
Jag inser att detta inlägg är ett av de längsta och innehåller ordet "döda" väldigt många gånger.