The nightmare before christmas

Igår kväll inledde jag årets julfirande med att kolla på den näst bästa julfilmen. (Vilken den bästa är behöver jag väl inte nämna?) För att komma i stämning läste jag först The melancholy death of Oyster Boy & other stories och grät en smula för sen var så sorglig och rolig.


For Halloween,
Oyster Boy decided to go as a human



Nu ska det julstökas och pysslas.

Julkort

Igår inhandlades årets julkortspyssel. I helgen sätter jag igång. Om några veckor får ni se resultatet.

Kanske kommer den spännande snöpennan att användas...

Det finaste...

...jag vet just nu är yllebroderier. Jag vill pynta hela mitt hem i allmogekuddar. Jag vill sitta och brodera i ring med mina vänner och doppa kakor i kaffe.


Åkdyna med skånskt yllebroderi.
Bilden hämtad från Länsmuseet Gävleborgs hemsida.



Mimi & Leo



Mimi

Brorsbarnen fick några månader för sent sina fördelsedagspresenter. Jag skyller på brist på inspiration och 60 mils avstånd. Glada blev de iallafall.



Leo

Mimi har virkats efter en blandning av de två flickmönstrena i Mia Bengtssons böcker. Leo är gjord på Harajukaflickan-mönstret (men säg det inte till honom). Min bror berättade att han hade tagit med dockan till dagis till visningssamlingen. Då blev jag lite rörd.

Jonathan Strange & Mr Norrell

Om man gillar magi, 1800-tal, England och har bra tålamod ska man läsa Jonathan Strange & Mr Norrell av Susanna Clarke. Tycker man inte om långa sidospår, liten text, 200 fotnoter eller 800-sidor långa böcker behöver man inte bry sig om att titta närmare på den.

Jag kastade inte mig över boken med glädje, ska jag erkänna, trots att jag hade hört många goda ord om den. Tjockleken och den lilla lilla texten avskräckte något. Men den engelska magin lockade mer och till slut blev jag fast. Det är en historia om magins återkomst i England, efter att ha varit vilande i ett par århundranden väcker magikern mr Norrell liv i den och tar anställning vid den engelska riksdagen för att hjälpa till i kriget mot Napoleons Frankrike. Mr Norrelll är dock en bakåtsträvande tråkmåns och han har sett till att ingen annan får praktisera magi. Och så pågår det i ett par år (800-sidor tjock bok som sagt) tills Jonathan Strange upptäcker magin och ger blanka tusan i vad mr Norrell har bestämt. Det kryllar av noter till påhittade verk och kuriosa och de är ofta en halv sida långa. Det är många kapitel som handlar om små bihistorier och ibland går det inte att läsa så noggrannt, då skulle jag väl läsa den än i dag. Men som helhet var den spännande och rolig och Susanna Clarke har lagt ner bra mycket tid på att få ihop alla trådar.

Mordet på Halland

Danska Pia Juul har tidigare uttryckt sin åsikt om svenska deckare, hur många ointressanta och sidfyllande fakta de består av. Jag kan inte annat än hålla med. Svenska deckare faller mig inte i smaken. Pia Juul har skrivit en bok som är helt tvärtom, Mordet på Halland är en kort, avskalad berättelse om Bess och hur hon reagerar på att hennes man, Halland, blir mördad. Jag måste erkänna att jag läste boken på fel sätt. Jag läste den som en deckare och blev mer och mer irriterad av att ingenting sades eller skedde. Bess lullar runt i byn, blir full, flörtar med grannen och är allmänt tafatt. Men vem mördade Halland? undrar jag gång på gång.

Men det är ingen deckare. Det är en roman om vad som händer när någon i din närhet blir mördad, hur du sörjer. Bess försöker kommunicera med sin omgivning, men det uppstår hela tiden missförstånd. Allting förblir väldigt oklart.

Det är en antideckare. Läs den som det.

Tantmuseum

Jag läser i dagens DN att det finns ett tantmuseum mellan Ljusdal och Sveg. Där går alla tanter in gratis. Vad som visas på museet och hur man bevisar att man är tant framgår inte.
Skickat från min iPhone

Syfestival

Förra helgen var det festligheter i Älvsjömässan, det var Syfestival. Jag drog dit Rebecca och Beatrice och trängdes med tanter, pensionärer och gummor. Och vackra, snälla, lagomtjocka, genomkloka, underbara kvinnor. Som jag. Jag försökte räkna hur många män där var, men det var så få så jag glömde bort siffran. Kanske 10.

Knyppla, knyppla, liten spets

Mitt mål med mässan var att få inspiration till nya projekt, jag har ju så få. Jag hade sett i mässprogrammet att det skulle finnas workshop för knyppling. Knyppling har jag velat testa länge. Sitta och knyta fina spetsar. Så var det inte alls. När vi till slut hittade knyppla-båset bland alla tanter, fick jag sitta ner bredvid en annan tant och hon visade snabbt hur man gjorde. Samtidigt som hon pratade i en massa termer som jag fattade noll av. Sen fick jag prova själv. Eftersom jag är en smart person så gjorde jag bara efter tanten och det gick ju bra, fast hon var nog lite missnöjd med resultatet. Hon visade hennes projekt som var ett sjukt avancerat träd. När jag frågade vad hon gjorde med alla färdiga spetsar, visade hon sin pärm där hon hade sparat dem. Jaha.

Nåldyna med törnblom

Jag köpte iallafall ett yllebroderi som jag ska ge mig på efter puffen och jag var sjukt sugen på att köpa nåt annat broderi, men jag blev lite snål och köpte brända mandlar för pengarna istället.

Vi äter lunch i restaurang Syskrinet

Kärleken till Frank

Kärleken till Frank handlar om kärlekshistorien mellan Mamah Cheney och arkitekten Frank Lloyd Wright (för mig okänd, men tydligen känd amerikansk arkitekt), som båda lämnade sina familjer för att leva tilsammans. Då detta var precis före första världskriget var det inget man gjorde i en handvändning och det blev stora rubriker, en kvinna som lämnar sina barn sågs inte med blida ögon. Även Franks karriär fick en törn och han vägrades arbete i USA.

Mamah var feminist och ivrig förespråkare för kvinnlig rösträtt och suffragettrörelsen och när de flyttar/rymmer till Europa kommer Mamah i kontakt med Ellen Key. Hennes idéer om kärlekslösa äktenskap var precis det Mamah behövde och hon blir Ellens amerikanska översättare. Hon lärde sig svenska på universitetet i Berlin.

Samtidigt ritar Frank ett gemensamt hem för dem i Wisconsin, efter ett år i Europa kan de flytta tillbaka till USA och Mamahs make godkänner skilsmässan. Franks fru vägrar dock fortfarande att skiljas så det skapas fortfarande rubriker och de har svårt att visa sig offentligt. De fortsätter dock att leva tillsammans tills allt slutar på det mest fruktansvärda sätt.

Jag tyckte att boken var oerhört fascinerande. Författaren, Nancy Horan (åh vilket olyckligt namn), har gjort ett ordentligt grundarbete och samhällskonstruktionerna är väldigt bra återgivna. Mamah är min idol. Ett tag steg även Ellen Key i mina ögon, jag har fått för mig att jag inte alls gillar henne och hennes idéer om kvinnor och barn. Detta visade sig stämma, hon menade att även om en kvinna skulle överge ett kärlekslöst äktenskap var det katastrof om hon inte tog hand om sina barn. Det är det  kvinnor ska göra, stanna hemma med barnen. Detta ledde även till att Mamahs och Ellens relation brast. Jag gillar fortfarade inte Ellen Key. Nåväl, läs Kärleken till Frank, den är bra!

Jag wikipediade Frank Lloyd Wright. Han har ritat Guggenheim-museet i New York. Bra jobbat. 

Konstslöjdsalong

För någon helg sedan var mina föräldrar uppe i huvudstaden på besök och efter att ha köat igenom terracottaarmén på Östasiatiska museet tog vi oss till Arkitektmuseet, där de har en utställning som heter Konstslöjdsalong 2010. Alla måste se den! Där fanns så fantastiskt fina saker, som fantastiskt kreativa människor har gjort. Jag är så sjukt avis på alla som är kreativa och duktiga.

Så har ni inte varit där, åk dit i helgen! Skeppsholmen är alltid trevligt och Konstslöjdsalongen är lök på laxen.

Kvinna gjord i sytråd



Broderad utrymmningsplan



Rödögd björn med ljusstake av kanin

Draksmidd ljusstake