Packa paraply

Det ska tydligen regna i Paris i helgen. Jättemycket. Hela helgen.
Jag intalar mig själv om att det är romantiskt med regn och att vi kommer att sitta och kura på mysiga caféer med en god café au lait och bakverk. Inte att vi kommer att trängas, dyblöta, med resten av hela världens turister och betala överpris för en koffeinfri kopp java.
Okej, det positiva: jag får användning av mitt tjusiga paraply, det är inga minusgrader utan svettiga 11-14 grader, jag får äta oanständigt många croissanter och ska inte skumpa på röda linjens tunnelbana på fem dagar. Känns helt okej faktiskt.

Fun fact: croissant betyder halvmåne och innehåller 50-60 % fett av totala mjölvikten. Mums.
Fun fact 2: paraply betyder "mot regn", parasoll betyder således "mot sol".

I det förflutna

Kate Morton fick jag upp ögonen för tack vare Edit och Den glömda trädgården. I somras, medan Jonas plöjde GW, tog jag mig an hennes senaste roman I det förflutna. Den handlar om bokförläggaren Edie som av en slump får reda på att författaren bakom hennes absoluta favoritbarnbok, The mudman, en gotisk skräckberättelse, har ett gemensamt förflutet med hennes mor. Mamman var evakuerad till slottet Midlehurst under andra världskriget, där författaren bodde med sina vuxna tvillingdöttrar och den excentriska yngsta dottern Juniper. Snart nystar Edie upp en tragisk och komplicerad familjehistoria, om dödsfall, kärlek och lite spöken. Väldigt spännande och jag önskar så att The mudman hade funnits på riktigt.

Kate Morton fortsätter i samma stil som Den glömda trädgården, med engelsk landsbyggd, spänning och romantik. Beroendeframkallande och svårsläppt. Den passade utmärkt som semesterläsning, men den kan nog komma ännu mer till sin rätt som höstrusk-tänd-ett-ljus-läsning.