Spill

Spill: en damroman av Sigrid Combüchen vann Augustpriset 2010 och det med rätta. You had me at damroman. Jag gillart.

Det är en rätt lurig tvist på damromanen. Combüchen är berättarjaget, en författare vid namn Sigrid Combüchen, boendes i professorstaden i Lund. I en av hennes tidigare böcker har hon beskrivit ett foto av en familj, taget på 1930-talet. Fotot har hon hittat på ett antikvariat och haft som inspiration till romanen. Hon får ett brev från en äldre kvinna som känner igen beskrivningen av fotot och menar att det är hon och hennes mor, far och brödrar som är på bilden. Hon antar att Sigrid bor i hennes gamla hus och har hittat fotot där. Sigrid och kvinnan, Hedvig, börjar brevväxla sporadiskt. Sigrid skriver en roman om Hedda, med viss inspiration från Hedvigs liv. Hängde ni med? Författaren skriver en påhittad historia om sig själv, där hon skriver en påhittad historia om en kvinna. Den påhittade historien om kvinnan bygger till viss del på en annan kvinnas liv, som inte är påhittad, fast ändå påhittad, för hon finns ju inte på riktigt, bara i damromanen.

Äh, läs den själv. Den är lätt värt det. Det är Lund, professorstaden, Stockholm, 30-tal, damroman!

Den blinde mördaren

En av mina favoritböcker är Tjänarinnans berättelse av Margareth Atwood. Läs den. En av hennes böcker som ni inte behöver rusa efter är Den blinde mördaren. Det är fint språk såklart, men jag fann berättelsen seg och ganska ointressant. Orkar inte ens gå in på handlingen. Den tog sig efter ett tag, men vägen dit var lång och snirklig.

Men okej, den handlar om en kvinna, eller egentligen två systrar. Den yngre systern omkommer i en bilolycka tidigt 50-tal och efterlämnar ett manuskript till en roman som blir en storsäljare. Romanen, Den blinde mördaren, varvas med den överlevande systerns berättelse om sin familj från 1900-talets början fram till dagens datum. Stundtals bra, men oftast lite småtrist tyvärr. Jag kommer dock att fortsätta läsa Margareth Atwood, det här var nog bara en liten dipp vill jag hoppas.

This is my truth tell me yours

Flytt är avklarad. Eller rättare sagt, utflyttningen är avklarad. Inflyttningen går sådär. Det är saker precis överallt. Kartonger, tavlor, papperspåsar, smågrejs. Jag får andnöd bara av att titta på det och vill gå i fosterställning. Ibland gör jag det, ibland packar jag upp en kartong och ojar och pustar.
Ikväll kommer C. Norén med tillhörande telning och då kan det vara bra om det är någorlunda barnvänligt i ett av rummen. Men det kommer det inte att vara. Lillen får helt enkelt sitta snällt i sin fars famn alternativt sova sig igenom finalen. För ni har väl inte missat att det är På spåret-final ikväll? Och efter final kommer solsken, vår och vin på balkongen. Om vi någonsin hittar dit bakom alla kartonger det vill säga.

Fri tolkning av mitt liv

Jag minns min barndoms böcker

Jag läser i Aftonbladet att den sísta Grottbjörnens folk-boken är skriven. Jag älskade Grottbjörnens folk. Den första boken. Jag var ju rätt nördig redan som barn och tyckte om böcker som handlade om historia, där jag kunde lära mig saker. De andra böckerna spårade ut rejält, jag var uppenbart inte lika intresserad av sex som av historia. Jag är totalt ointresserad av att läsa den sista delen.

Jag rensade ut Grottbjörnens folk ur bokhyllan för någon flytt sedan. I denna flytten har jag gjort mig av med Inte utan min dotter, något jag antagligen skulle gjort för länge sen. Det tar emot att rösta bort böcker som man har älskat, om än som 11-åring. Eller kanske just för att jag var 11, det är min barndom som försvinner.

Böcker som jag hoppas finns kvar på vinden i Staffanstorp är bokserien Barnens svenska historia, fyra stycken bilderböcker som berättar om Sveriges historia från inlandsisen till 80-talet. (Jag är lite osäker på om jag har den fjärde delen dock). Jag påstår att större delen av mina historiekunskaper bygger på de böckerna. Sjukt bra, läs för era barn! Så de kan bli som jag.

Stickkafé på Nordiska museet

Men alltså, gud vad mysigt! Första onsdagen i varje månad anordnar Nordiska museet stickkafé. Jag måste gå! Missade tyvärr igår, men nästa gång, 6 april är inbokat. Vem är med mig? Gratis inträde och tillgång till resten av museet, pyssel, kaffe, tanter och myyyys. Det kommer att vara varmt och ljust, Djurgården och Skansen i all sin prakt. Finns tid kan vi smita in på Biologiska museet som är Sveriges finaste museum. Come on party people!

Affärskvinna

Jag kan inte nog påpeka storheten med Bokbörsen. Jag har rensat ut 2 ½ papperskassar med böcker och filmer inför kommande flytt. Slänga böcker går inte och makens förslag med bokbål avböjdes. Alltså vände jag mig till Bokbörsen. Klick, öppnat konto som säljare, klick klick, lagt ut 2 ½ kassar blandad populärkultur (till vrakpriser om ni frågar mig). Ching ching, cashen trillar in. Känner mig som kaminmannen och funderar på vad mer som kan säljas av bohaget. Once you go kapitalist, you never go back.

Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow

Sista boken i Edit-trilogin och semesterlitteraturen var Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow av Sara Gruen, den bok som jag hade minst förhoppningar på, mest för att jag inte gillar cirkus. Det säger väl sig själv att det var den som jag tyckte bäst om. Fin skildring av en farbror (90 eller 93 år gammal, han vet inte själv) som bor på servicehem och minns sitt liv på cirkusen i början av 1930-talet. Förbudstid och helt acceptabelt att betala för att se tjocka, skäggiga damer och dvärgar utställda i ett tält. Katastrofal behandling av djur och människor av en grym cirkusdirektör, förbjuden kärlek och en klipsk elefant vid namn Rosie.

Jag ska inte påstå att jag på något sätt har fått en new found love för cirkus, men jag tyckte väldigt mycket om boken och känner att jag har fått lite upprättelse i mina litteraturtips. Puh alltså.