Jag ska vinna garn!



Jag behöver sponsring i min rutiga filt (än så länge 3 rutor...) och min puff som jag ska virka.

 Känner ni att ni bara måste bli av med det där svarta och naturvita Juvel-garnet som ni har hemma så tar jag tacksamt emot det. Och så kanske ni får se lite resultat...

Krigsresan

För två veckor sen var jag och min man med svärisarna i Frankrike på krigsresa. Under fem dagar skulle både första och andra världskriget avklaras. Två första dagarna var vi i Albert och upplevde skyttegravskriget och resterande dagar spenderades på nordkusten, i Bayeux och blev rejält påminda om D-Dagen och landstigningarna i Normandie. Jag har inbillat mig att jag var hyfsat påläst på krigen, det visade sig att Saving Private Ryan är min största källa, och den har jag bara vaga minnen av. I högstadiet eller gymnasiet skrev jag en "uppsats" om skyttegravskriget. Detta var före datorns inflytt på Frödings väg, så jag skrev för hand och kopierade bilder från Bra Böcker som klistrades in så fint. Pyssel är kul. Om jag inte minns fel så fick jag ganska bra betyg på mitt lilla arbete.

Any roads, första världskriget kallades för ett europeiskt inbördeskrig. Det var först i slutet som jänkarna fick komma och reda ut situationen. Soldaterna var mestadels ungdomar på runt 19 år och det var rysligt sorgligt att se bilder och filmer på småpojkarna och veta vilket öde som väntade dem. Här trodde man fortfarande att man kunde strida värdigt och ärorikt, fransoserna hade t ex röda uniformsbyxor... Fint är bättre än praktiskt. De kom snabbt på andra tankar.


Andra världskriget var smutsigare, inte så mycket närstrider om vi säger så. Och så gott som hela världen var inblandat. Utom Sverige såklart, vi fraktade bara nazister till Norge.

För övrigt har man nu smällt upp en massa villor på Omaha Beach, vilket väl var semesterns stora besvikelse.

Här bjuder jag på lite bilder:



Graffiti i Arras gruvgångar, som tjänade som högkvarter i första världskriget och skyddsrum i andra.



Jag hittade en tjusig australiensare



Kyrkan i Alvert bombades.



Lochnagal-kratern, 100 m i diameter





Kvarlämningar efter engelsmännens landstigningen i Gold Beach



Ett försök till en fin semesterbild...



Skyttegrav. En kilometer från fiendens.



Bland granatkratar i Pointe du Hoc.



Kyrkan i Sainte-Mère-Eglise där en amerikansk soldat fastnade med fallskärmen. Han hänger uppenbarligen kvar.



Som också illustrerades i kyrkfönstret



Vägen upp från Omaha Beach. Road to liberty.



Amerikanska begravningsplatsen



 

Den glömda trädgården

Jag har den senaste veckan sträckläst Kate Mortons Den glömda trädgården. Det var en bok helt i min smak. Det var England, sekelskiftet, mysterier och adel.

Berättelsen hoppar mellan tre generationers kvinnor, fyraåriga Nell hittas ombord på ett skepp på väg mot Australien från England 1913. Hon reser ensam med en resväska som innehåller en sagobok och lite kläder och vill inte tala om vad hon heter. En av hamnarbetarna tar hand om henne och uppfostrar henne som sin egen dotter och avslöjar inte förrän hon fyller 21 att hon är ett hittebarn.

1975 åker Nell till England för att ta reda på vilka hennes föräldrar är och varför hon sattes på ett skepp ensam. Hon har bara enstaka minnen från barndomen innan hon kom till Australien, varav det starkaste är om en kvinna hon minns som Sagoberätterskan, en kvinna som har skrivit boken hon hade med sig i resväskan. När Nell dör 2005 börjar hennes dotterdotter Cassandra att nysta i tråden som Nell har lämnat olöst.

Författaren har gjort ett bra bakgrundsjobb, hon är uppenbarligen väl påläst om hur landskapet ser ut i Cornwall och hur London tedde sig i början av 1900-talet. Historien hoppar som sagt mellan de tre kvinnorna, Nell, Cassandra och Sagoberätterskan, vilket kan bli lite rörigt, men spänningen lyckas hålla i sig boken igenom. Jag tackade nej till skjuts hem från stan i förra veckan för att jag ville läsa boken på tunnelbanan. Det måste ju vara ett bra betyg.

Dagens i-landsproblem

Nackdelen med att läsa fem böcker samtidigt är att man aldrig blir klar med någon av dem. Pust.

Viva la France!

Arla imorgon flyger jag till snigelns fiendeland, Frankrike. Där ska vi förlusta oss i två världskrig, en tapet och en massa gott vin och ostar.

Resan går under namnet Krigsresa, så följdaktligen kommer den största energin läggas på skyttegravar, landstigningar och kratrar. Jag borde leta upp mitt gamla skolarbete om skyttegravskriget, där jag hade kopierat bilder från Bra böcker och klistrat in. Detta var ju pre-internet.

Det jag aldrig i livet kommer att göra är att läsa om På västfronten intet nytt, kanske en av historiens tråkigaste böcker. Den handlar precis om vad den utger sig för, INTET NYTT.



Bayeux-tapeten och soldater i Somme



Fransman















 





Au revoir, mes amis!

Bädda för död



Ira Levin är kanske mest känd för Rosemarys baby och Fruarna i Stepford, och kanske ännu mer för filmerna på böckerna. I Rosemarys babys fall måste jag trycka på att boken är betydlligt bättre än filmen, även om Mia Farrow är otroligt tjusig i filmen. FRuarna i Stepford väntar jag med att utlåta mig om, boken är på väg från fenomenala Bokbörsen.

Bädda för död är enligt omslaget "gastkramande" och det kanske är en grov överdrift, men han kunde skriva, Ira. Och trots att boken är skriven 1953 känns den inte förlegad eller ur tiden. En ung lycksökande man råkar göra en ung arvtagerska på smällen och när han fruktar att hon kommer att bli förskjuten av sin far, kopparbaronen, tar han kål på henne. Och går vidare på nästa arvtagerska. Berättelsen tar många vändningar och man vet inte vad som väntar på nästa sida. Trivsam och spännande.

Snart är jag borta

Månadens bonusEditbok, Snart är jag borta,  är en ungdomsbok och handlar om två tjejer i 16-17 års åldern i en stad i Sverige. De har båda inre demoner, Maja har tidigare skurit sig, en gång så illa att hon fick åka till akuten, Lina har blivit våldtagen av fyra killar och försöker hålla det hemligt för alla i sin närhet eftersom hon tycker att hon får skylla sig själv, hon följde ju ändå med självmant till festen.
Deras vänskap sätts på prov då Lina mår sämre och sämre, men inte vill eller kan berätta för Maja om vad hon har utsatts för. Maja i sin tur tycker såklart att Lina är vresig och lynnig, och hon längtar att få flytta från stan där hon anses vara lite egen.

Jag tycker att boken lovar mycket men den faller lite platt. Ämnet är gripande, men ändå blir jag aldrig gripen. Jag saknar djupet. Och jag skulle nångång vilja läsa om tjejer som faktiskt trivs med att bo i en småstad utan att för den delen vara trista och utan ambitioner. Majas fd kompisar klär sig likadant och deras pojkvänner är alla kompisar och de tycker att Maja är sååå konstig som har svartfärgat hår. Det känns lite förlegat. Skriver hon som lämnade Staffanstorp så fort det bara gick och flyttade till Stockholm.

Tips från coachen

Jag har nog nämnt det tidigare, men nu känner jag att jag måste trycka extra mycket på Bokbörsens fenomenalitet (nä det är inget riktigt ord). Det är en sida där alla, eller iallafall många, av Sveriges antikvariat har samlat sina böcker. Även privatpersoner kan sälja sina dammiga luntor här. Och de har så gott som allt, speciellt om man, som jag, gillar gamla böcker som luktar arkiv och kvalitet. Jag har ju skrivit att jag i somras införskaffade hela Anne på Grönkulla-serien, något som var omöjligt att få tag i på annat sätt. Nu i veckan köpte jag Fruarna i Stepford, eftersom min kära mor har återuppfått mina ögon för Ira Levin. Även om ni gillar nya oanvända böcker kan det vara värt en titt!

Sitter ni sysslolösa imorgon lördag, finns det chans att besöka Salems bibliotek där jag håller i virkkurs för flickor i alla åldrar. Tyvärr var det ingen kille anmäld denna gång. Kursen är fullbokad men det är alltid kul att gå på bibblan. Och så kan ni träffa Beatrice och få finfina boktips, det har hon alltid massor av. Kom kom!

Kontorszombie, sköldpadda, Döden, häxa och munk