Promenaderna i Dalby Hage

En lockande titel och en lockande recension fick mig att låna Promenaderna i Dalby Hage av Hanna Nordenhök. Kanske var det hela Salome-debacklet som hade satt mig i gungning, men jag förstod ingenting av boken. Den är skriven i korta stycken som ibland känns helt tagna ur sitt sammanhang. Det ges heller ingen som helst förklaring till nånting, karaktärer, miljö, you name it. Nu råkar jag veta vad Dalby hage är och var det ligger och tur var väl det, det behövs lite igenkänningsfaktorer. I övrigt slängs det namn och gator mot dig utan hämningar, det är bara att läsa på och hoppas att de får en förklaring senare i boken.

Jag gillar egentligen när det inte blir övertydliga förklaringar, men någon måtta får det vara. Jag gissar att författarinnan vill att det ska kännas som att man är huvudpersonen och inga förklaringar behövs, tyvärr funkar inte det för mig. Nu hoppas jag på att Bengt Ohlssons Kolka ska höja nivån på min litteraturvecka.

Salome

Skriven av Mara Lee och ska vara en anspelning på Salome-myten. Handlar om Elsa Mo (ser ni anagramet?), "förortsprinsessa" vad det nu innebär, i en påhittad skånsk by nära Hässleholm. Hon har en skakig relation till sin mor och styvfar, en icke-existerande relation till sin far och extremt konstiga relationer till vänner och pojkvänner. Eller är det jag som inte förstår ungdomar? Jag blir inte klok på Elsa. Jag tycker att hon är skitjobbig rent ut sagt.

Efter att ha läst boken och pluggat lite mytologi blir jag inte klokare. Salome sägs ha dansat vid Herodes hov och bett om Johannes döparens huvud på ett fat som betalning. Elsa dansar och har en fosterbror vid namn Johannes som hon bokstavligen halshugger. Jag tänkte att det skulle vara lite djupare. Boken har iallafall blivit höjd till skyarna så nåt bra måste det vara med den. Det är väl jag som är dum.

Det här med inredning...

Det här kan vara nåt av det roligaste jag har läst. Dels för att det är sant och dels för att provocera Stina en smula. Kärleksfull provokation såklart.

Jag är måttfullt intresserad av inredning. Jag har vänner som gärna pratar om det hela tiden. Hur orkar ni? När vi kan prata om litteratur och handarbete istället. Men hade det inte varit för dessa vänner hade väl vårt hem bara varit shabby och inte chict. Och litteratur kan jag faktiskt prata med andra om.

Hujedamej

Pride and predjudice and zombies

Jag har aldrig varit något stort fan av Jane Austen, tycker att hennes böcker är trista och fåniga. Av någon anledning tänkte jag att lite zombies skulle piffa upp berättelserna något. Zombies piffar alltid upp. I detta fallet inte tillräckligt mycket. Jane Austens originalhistoria lyser igenom alldeles för mycket och inte ens lite hjärnintagning kan förbättra en glåmig dag. Synd.