Det här med smak

Spontant tänker jag att billigt är inte bäst. Eller snyggt.

Kavalier & Clays fantastiska äventyr

Vinden har vänt. Jag läser bara bra böcker nuförti´n och herre min je, vad kul det är. Den här gången börjar jag med att tacka Bea för att hon rekommenderade och lånade ut Michael Chabons Kavalier & Clays fantastiska äventyr. Pulitzer-vinnare 2001 och det brukar aldrig vara fel.

Josef Kavalier flyr 1939 på bästa Houdini-sätt från ett ockuperat Prag och hamnar i New York hos sin faster och kusin, Sam Klayman. Det är i seriemagasinens begynnelse och de båda kusinerna finner att de kompletterar varandra genom Joes konstnärliga ådra och Sams påhittighet. De startar serien Berfriaren, som i sann tidsanda slåss mot nazister och andra ockupationsmakter. Succén är ett faktum och allt verkar frid och fröjd, med samtidigt kämpar Joe för att få sin familj från Prag och Sam för att förtrycka sin sexualitet.

Min kopp av te: andra världskrig, judar, seriehjältar, humor och tragik. Kunde möjligtvis bantats ner några hundra sidor, men det är bara petitesser.

Fånge i hundpalatset

Martina Haag är kul när hon skriver krönikor. När hon skriver skönlitterärt lyckas det inte lika bra. Som tur var är Fånge i hundpalatset ännu en krönikesamling. Ett underhållande avbrott från de senaste tråkböckerna jag läst. Jag skrattar kanske inte högt, som jag faktiskt gjort åt hennes två första samlingar, men jag myser och fnissar. Det räcker gott och länge.

Myten fredagen den 13:e

Jag tror varken på skrock eller gud. En gång hoppade jag på fel tunnelbana på väg till jobbet och upptäckte inte det förrän jag var vid Gärdet. Gå av och åka tillbaka. Gör om, gör rätt. Denna gång råkade vara en fredag med datumet den 13:e. En ren slump. Det som är lite roligt i historien är att när vi pratade om det på jobbet inför nästa fredag den 13:e var det en tjej som tyckte att det var väldigt lustigt. Nästa dag, fredagen, gjorde hon exakt samma sak... Ooo, scary...

Vad har ni för historier om fredagen den 13:e?

Skickat från min iPhone

Solen!

Fasiken vad det är tungt att jobba när yr.no säger att det ska bli sommar och sol och kort, tight kjol.
Ge mig en uteservering och en glass. Tack.

Kolka

Bengt Ohlssons senaste roman blev spiken i kistan för en ganska usel period av halvtråkiga böcker. Tema: unga, småstörda kvinnor. Jag är så trött på den genren och vill citera Lisa Bjärbo, "OBS! Viktigt det där med gillandet. Man vill ju inte skriva om någon man inte gillar, liksom." Jag vill inte läsa om karaktärer jag inte gillar, punkt. Jag är väl ytlig, men så är det.

Kolka handlar om en estnisk tjej som flyttar till England då hennes pappa gifter sig med en brittisk överklasskvinna. De bor i nån slags herrgård och hon får även en ny plastsyster. Alla är väldigt snälla och förstående mot henne, men ändå så är hon helt kokobello och sjukt otrevlig. Jag blev bara irriterad.

Från och med nu ska jag bara läsa glada, roliga, sympatiska böcker. Får se vad morgondagens Edit bjuder på...