Det bästa av allt

1958 skrev Rona Jaffe en roman om fyra unga kvinnor i New York, olika bakgrunder men med den gemensamma nämnaren att de arbetar på en förlag på Manhattan. Jaffe skildrar sökandet efter en hygglig karl att gifta sig med, en väg att gå i karriären och rent allmänt hur livet faktiskt tedde sig för en arbetande kvinna på 50-talet.

Idag känns den dessutom väldigt aktuell i och med Mad Men-hysterin (Don Draper har dessutom citerats på omslaget med "This is fascinating", sånt gillar jag) och jag skulle nästan chansa på att skaparna till Mad Men har hittat inspiration i Det bästa av allt. Cheferna stöter på sekreterarna, fruarna väntar i huset utanför stan och sprit och cigaretter i en salig röra.

Det är ingen djup och svår litteratur, den är tvärtom lättsmält och trivsam och jag ser alls inget fel i det. Är man en sucker för svunna tider så är den en perfekt sommarbok, allt sker som ska ske, i mångt och mycket iallafall, och man suckar förnöjt när den är utläst. Det enda som jag reagerar på är att boken är så otroligt heterosexuell. Alla kvinnorna letar efter en man, något annat är inte att reflektera över. I periferin finns de homosexuella männen, men de nämns bara i förbifarten och några lesbiska kvinnor existerar överhuvudtaget inte. Men det är väl likadant i Mad Men?