[geim]

Lite då och då kommer blodbussen till mitt jobb och då kan alla som vill ta en paus från kontorsmiljön, lägga sig på en brits och donera några deciliter blod. Förutom en gott samvete får man också välja något från deras tack-för-ditt-blod-hylla. Inte helt överraskande valde jag en pocketbok.

Anders de la Mottes Geim har fått Svenska deckarakademins debutpris. På framsidan av boken är det en mobiltelefon med en blodfläck på och på baksidan står det "Är det verkligen säkert att du vill spela?" Redan här borde ju mina varningsklockor börja ringa, men jag kände att jag var skyldig blodbussen att läsa boken, oavsett vad.

HP hittar en mobil, en såkallad smartphone, på pendeltåget mot Stockholm. Eftersom han inte är en hyvens karl snor han den såklart och aktiverar den. Den börjar kommunicera med honom, kallar honom vid namn och frågar om han vill vara med i Spelet. Spelet visar sig vara en rad med utmaningar med varierande svårhetsgrader, inte helt lagliga. HP är inte heller särskilt klyftig så han tycker att det är helt normalt att en telefon vet vem han är och bara vill skoja lite. Parallellt får vi följa säkerhetsvakten Rebecca som till slut blir utsatt för en av HPs utmaningar.

Jag tycke att det var en helt förfärlig bok och det är obegripligt att den har fått pris, om än av Svenska deckarakademin som jag aldrig hört talas om. Men även en snabbgoogling visar att det är flera recensioner som höjer den till skyarna. Att språket är nutida och bra. Jag känner mig som en tant, språket var det värsta av allt. Det kändes ansträngt, talspråk ska ju flyta, det här var bara pinsamt.
Nästa gång blodbussen kommer tar jag en trisslott.