Mödrar emellan

Sommarens Edit-bok är, passande nog med tanke på fotbolls VM, skriven av en sydafrikansk författare och utspelar sig i Kapstaden. Sindiwe Magona har utgått från en verklig händelse som inträffade 1993, då en vit amerikanska blev mördad av flera svarta sydafrikaner i en av Kapstadens kåkstäder. Magona har skrivit ett fiktivt brev från en av mördarnas mamma till den mördades mamma där hon försöker förklara varför mordet skedde. Och det är väl där jag tycker att boken faller. Helt klart säkert för att jag aldrig har blivit förtryckt eller levt i ett land där man systematiskt förtryckte större delen av befolkningen, men jag kan inte på något sätt se hur man kan rättfärdiga ett mord. För det är det boken gör. Den poängterar noga att det var tråkigt att en oskyldig kvinna blev mördad, men att det faktiskt fanns en anledning till det.

Mamman berättar sin historia, hur hon växte upp under apartheid och det är stundtals en mycket gripande historia, stundtals pladdrig och spretig. Jag har ibland svårt att hitta tråden, det är många sidospår som gör det svårt att hänga med. Samtidigt är jag pinsamt dålig på Sydafrikas historia och hur det var före Nelson Mandela. Så om något har boken väckt ett intresse för landet och förtryckets historia. Inget dåligt som som inte har nåt gott med sig.

Vatten över huvudet

I ett svagt ögonblick, då det enda som virkades var gosedjur till nyfödingar, bestämde jag mig för att mitt nästa egna projekt skulle bli en fin pläd, bestående av rutor. Närmare bestämt 80 rutor (efter att jag frågat Jonas vad 10x8 är, jag vet, pinsamt). Nu har jag virkat 3 rutor på en vecka och har bestämt att det är alldeles för varmt med en pläd i högsommarvärmen. Den blir perfekt att ha till jul och svepa in sig i när vinden viner i de otäta fönsterna. Förhoppningsvis är jag klar tills dess...

Dessutom är min virknål 4,5 den största virknål någonsin så jag orkar inte hålla den mer än en timme om dan...

Jag har lagt min bästa virknål (3,5) bredvid för att illustrera skíllnaden i storlek.

Semester!

Nu börjar det ljuva livet. Semestern firas enligt tradition med skumpa och spettekaka, för att komma stämning. I år bjöds även familjen Dahlgren Jönsson in. Samuel älskade också spettekaka, han är ju ändå halvskåning.

Igår var vi på finfest på skeppet Vielle Montagne på Söder Mälarstrand. Det firades bröllop och 30-årsdagar. Och sånt måste ju firas. Det var sommarens varmaste dag, svetten rann, men Mälaren svalkade. Det förväntade dansandet kom av sig i värmen, det blev istället mingel uppe på däck hela natten lång. När solen gick upp tog vi slöaste nattbussen hem och sov i några timmar.

I dag tog jag och Stina oss ut till Liiidingö för att få lite svalka, och jobba på brännan såklart. Sen däckade jag i nån timme när jag kom hem. Nu vankas VM-final och jag hejar inte på nån. I´m only in it for the snacks!

Husmorstips

På tal om spettekaka fick jag just ett äkta husmorstips från Josefin:

Förvara den sedan i en lufttät påse med handduk runt mörkt och svalt, gärna i garderoben så håller den hur länge som helst. Så gjorde alltid farmor och var ju husmor på sockerbruket i Örtofta, så hon borde ju veta. Bara att skära av en bit sedan vid festliga tillfällen, om man inte vill äta allt på en gång förstås. Men det är ju frosseri.

Det sista vet jag inte om det var en förmaning från farmor Husmor eller en egen åsikt. Antagligen är det inget jag kommer att ta hänsyn till.

Jag bjuder på en bild på vår bröllopstårta, eller resterna av den.

Pappersväggar

Lagom till semestern läste jag ut John Ajvide Lindqvists novellsamling Pappersväggar. En fin liten samling. Några var bättre och några var lite sämre. En del var riktigt kusliga, en del var bara sorgliga. En förstod jag inte alls, inte ens när Ajvide förklarade den i efterordet. Då kände jag mig mindre smart.

Nu börjar semestern. Enligt tradition dricks det champagne på loggian och äts spettekaka. Då vet man att livet är gott!

Familjen Larsson och blombroschen

Nä, det är ingen boktitel (fast det låter som en, typ Fem-böckerna eller Kitty, "Familjen Larsson och den försvunna klockan") I alla fall så var min gamla vän Frida här i helgen (hon är alltså inte gammal, hon är lika purung som jag, vi har känt varandra i... 24 år... herre min Je).

I ALLA FALL, så var Frida med familj på besök. I lördags åt vi middag hemma hos min unga vän Rebecca som jag känt ungefär lika länge. Rebecca har bjudit mig på middag och fika massor av gånger den senaste tiden, så jag virkade en blombrosch till henne som ett litet tack. Mönstret hade jag köpt i samband med bröllopet, men det aldrig av att jag gjorde någon ros. Efter kohetsen var det ganska skönt att virka något lite enklare som blev klart på nån timme. Mönstret är köpt från Sarah London och heter Loopy roses. Både Rebecca och Samuel verkade uppskatta accessoaren.

Vi tittade även på den märkliga matchen Paraguay-Spanien. Samuel tyckte att den var väldigt spännande. Viktor tyckte om att bli fotograferad.

På söndagen var det så varmt, så varmt. Vi spenderade nån timme på Spårvägsmuseet, som jag kan rekommendera för alla som inte varit där. Mycket intressant. Det fanns gamla spårvagnar, linjebussar, droskor och tunnelbanevagnar. De flesta fick man klättra in i, så kul!
De hade gott kaffe också.

Sen lunchade vi på Fåfängan, badade i Sickla och grillade på Rebecca och Johans gård. Fin helg!

Snart är det semester, det blir gött. Lånade fem böcker på bibblan idag, undrar hur länge de varar...

Didrik

I fredags fick vi äntligen träffa Didrik, 1,5 vecka gammal. Jonas(!) hade bestämt att jag(!) skulle virka en ko till lillen, världens största ko. Och eftersom Didrik dessutom bestämde sig för att ploppa ut en vecka för tidigt fick jag hetsvirka. Ja jösses vad jag virkade, jag virkade så att fingrade blödde, nästan. 20 minuter innan jag var tvungen att hoppa på tvärbanan var jag klar. Helt uppstressad. Men vad gör man inte för de små liven. Under veckan hade jag ett mindre psykbryt på Jonas och tyckte att det hade varit mycket smidigare om han också kunde virka, då hade det ju gått lite snabbare. (Fast det hade med all säkerhet inte blivit så fint.) 

Komönstret är från Svarta Fåret och virkad i garnet Tilda.