The Daylight Gate

Vill ni läsa en ruskig och säkert riktig skildring av en av häxjakterna i 1600-talets England ska ni läsa The daylight gate av Jeanette Winterson. Inspirerad av verkliga händelser och verkliga personer har hon skrivit en obehaglig men gripande berättelse om hur en grupp kvinnor jagades och åtalades (och torterades) efter anklagelser om trolldom och häxkraft.

Det är på inget sätt en förskönande skildring. Jag blir flera gånger illamående av de ingående beskrivningarna av kvinnornas behandlig i både fängelsehålan och i samhället.

Huvudperson är Alice Nutter, en änka av obestämd ålder, med en ansenlig förmögenhet. Bara det väcker häxförföljarnas största misstanke. Hon blir mer eller mindre motvilligt indragen i förföljelsen av en grupp anklagade kvinnor, som inte har behandlats väl av samhället, för att uttrycka det fint.

Det är en kort men gripande bok. Jag rekommenderar att sträckläsa den (dock inte i pendeltrafiken, det behövs lugn och ro för att verkligen ta till sig alla fasligheter) och förfasas över hur jäkla illa mänslikgheten har betett sig för bara några hundra år sen.

Packa paraply

Det ska tydligen regna i Paris i helgen. Jättemycket. Hela helgen.
Jag intalar mig själv om att det är romantiskt med regn och att vi kommer att sitta och kura på mysiga caféer med en god café au lait och bakverk. Inte att vi kommer att trängas, dyblöta, med resten av hela världens turister och betala överpris för en koffeinfri kopp java.
Okej, det positiva: jag får användning av mitt tjusiga paraply, det är inga minusgrader utan svettiga 11-14 grader, jag får äta oanständigt många croissanter och ska inte skumpa på röda linjens tunnelbana på fem dagar. Känns helt okej faktiskt.

Fun fact: croissant betyder halvmåne och innehåller 50-60 % fett av totala mjölvikten. Mums.
Fun fact 2: paraply betyder "mot regn", parasoll betyder således "mot sol".

I det förflutna

Kate Morton fick jag upp ögonen för tack vare Edit och Den glömda trädgården. I somras, medan Jonas plöjde GW, tog jag mig an hennes senaste roman I det förflutna. Den handlar om bokförläggaren Edie som av en slump får reda på att författaren bakom hennes absoluta favoritbarnbok, The mudman, en gotisk skräckberättelse, har ett gemensamt förflutet med hennes mor. Mamman var evakuerad till slottet Midlehurst under andra världskriget, där författaren bodde med sina vuxna tvillingdöttrar och den excentriska yngsta dottern Juniper. Snart nystar Edie upp en tragisk och komplicerad familjehistoria, om dödsfall, kärlek och lite spöken. Väldigt spännande och jag önskar så att The mudman hade funnits på riktigt.

Kate Morton fortsätter i samma stil som Den glömda trädgården, med engelsk landsbyggd, spänning och romantik. Beroendeframkallande och svårsläppt. Den passade utmärkt som semesterläsning, men den kan nog komma ännu mer till sin rätt som höstrusk-tänd-ett-ljus-läsning.

Födelsedag!

Dagens första, men inte sista, present.

Namnsdag

Fint att bli ihågkommen på sin namnsdag som brukar bli bortglömd på grund av födelsedag.

Nu är det nedräkning

Idag inleds årets bästa vecka, födelsedagsveckan! I år har jag lyxen att fylla år på en fredag och tjo vad jag ska fira. Lägenheten är städad, maken är snäll, önskelistan är skickad, solen skiner. Bord är bokat på restaurang med vita dukar på lagom höstpromenadsavstånd. Lördagen är fri och på söndagen blir det dubbelt firande hos svärföräldrarna. Känns bra det här.

Artighetsreglerna

Amor Towles har skrivit en roman som berör tre saker jag gillar att läsa om, en kvinna i New York under 1930-talet. Hej och hå, kan det bli bättre? Artighetsreglerna påminner om Yates Easter Parade och det är ju bara positivt. Precis som med Yates bok är det fascinerande när män skriver böcker med en kvinnlig huvudroll, och gör det bra. Av någon anledning är jag inte alls lika intresserad av kvinnor som skriver om män, men det är nog för att det inte känns lika revolutionerande.

Artighetsreglernas huvudperson heter Katey och 1937 hänger hon med sin bästis Eve och deras nye bekant Tinker. Tinker tillhör samhällets toppskick, Eve har även hon en rik bakgrund som hon dock gör allt för att bryta sig loss från. Katey däremot är dotter till ryska immigranter och är i stort behov att sin kontorsplats.
Efter en blöt kväll hamnar de tre vännerna i en otäck bilolycka och efter det blir sig inget likt.

Det är en ganska dramatisk berättelse om de olika oskrivna regler som finns i samhället, om vänskap och kärlek.Jag gillade, Edits gillade, mamma gillade. Det måste väl vara toppbetyg?