Det här med känslor

Jag är en känslomänniska. Jag har väldigt lätt att bli rörd, vare sig det gäller att bli ledsen eller glad. Jag gråter när jag är arg och jag gråter när jag är glad. Helst gråter jag när något berör mig, på ett positivt sätt. Igår grät jag när jag hörde Old man river på radion, med Paul Robeson. Vilken röst. Old man river fick mig osökt att tänka på Hasse Alfredsons skånska version, Ål man river "Ål man river / blir rent fördärvad / men ål man röker / blir ganska läcker", som får mig tårögd för att den är fyndig och för att jag saknar Skåne. Både roligt och sorgligt alltså.

På tal om ål så var min far ålakung i sin ungdoms senare dagar. För er icke-skåningar kan jag berätta att det betyder att han fångade en ål med sina bara händer i en tunna vatten. Det är stort. Och det är stort att vara dotter till en ålakung.

Jag har ingen bild på min far ålakungen, men googla ålakung så ser ni många fina bilder. Jag föreställer mig att min far hade både krona och mantel.