Jag saknar dig, jag saknar dig

På senaste Edit-träffen, ni vet den fina lilla bokcirkeln, kom det att pratas om tvillingar. En av gruppens medlemmar är gravid och uttryckte sin fascination för tvillingar och hur hon i sin ungdom var besatt av Peter Pohls ungdomsroman Jag saknar dig, jag saknar dig. Ett boktips jag genast tog fasta på.

Självklart har jag hört talas om Peter Pohl och jag trodde faktiskt att jag hade läst något av honom. Men vid närmare granskning av hans gedigna utgivningslista verkar det som att jag är en Pohl-n00b.

Jag saknar dig, jag saknar dig handlar om enäggstvillingarna Cilla och Tina, tretton år. I bokens början blir Cilla påkörd och dör och boken beskriver den outhärdliga smärtan och saknaden som Tina måste gå igenom.

Romanen är baserad på en verklig händelse vilket får den att bli starkare och bättre, men också otroligt svår och sorglig att läsa. Det är inte den sista Peter Pohl-bok jag läser.

Lovisa

Lovisa föddes i april och har en mamma som inte bara är bibliotekarie utan även min personliga boktipsare. Såklart att Lovisa ska ha en pekbok.

Virkad i garnet Tilda och efter mönster från Svarta fåret.

Eric

Eric föddes i januari och har en hästälskande mamma. Jag tyckte att det passade bra att ge bort ett föl till lillpågen.

Virkad i mönster av Svarta fåret och i garnet Tilda.

Blåbärsmaskinen

I somras var jag med föräldrarna på Kulturhuset och såg en utställning med Stig Claesson. Mina första minnen av Slas är ett fantastiskt tråkigt barnprogram någongång på 80-talet, med fula skissade gubbar och en malande gubbröst som berättade om "när jag var liten..."
Detta har ändrats genom åren och jag har kommit att gilla Slas, både som konstnär och författare. Kulturhusets utställning var verkligen att rekommendera.

Kärleken till Slas har dock fått sig en törn efter att ha läst Nils Claessons biografi över fadern, Blåbärsmaskinen. Där framställs han som en ruskigt alkoholiserad och elak karl, som trycker ner sin fru och är högst ointresserad av sina barn.
Jag har svårt att se syftet med boken. Klart att man vill klargöra att sin folkkäre far inte var riktigt så mysig och fantastisk privat, men det blir för mycket snask och smutskastning. Och som min mor sa när jag ondgjorde mig över vilken usel och alkad gubbjävel Slas verkade vara: "Så var de alla". Jamendåså.

Varanteatern tolkar Slas:

Prins Charles känsla

Bokcirkeln Edit har beträtt nya marker, serieromanens. Personligen har jag sniffat lite i utkanten tidigare, men det är en relativt ny bekantskap. Och jag tror att detta is the beginning of a beautiful friendship. Liv Strömqvists Prins Charles känsla är något av det bästa jag har läst i år. Den är smart, feministisk och fruktansvärt rolig. Strömqvist utgår från olika genusteorier och popkulturella fenomen och hon gör det så bra att till och med min konservative, mörkblåa man tycker att det är roligt. Och det, mina damer och herrar, är inte lätt.

Jag har en småbarnsmamma (eller två) i min närhet som tycker att det är roligt att känna igen sig i att köpa tops. Jag tycker att det är roligt att känna i sig i att ha en strategidatorspelande pojkvän. Helt olika referenser men serieromanen är definitivt här för att stanna.