Pseudonymen Hans Koppel har skrivit en sådär trivsam mellanbok. En kort, lättläst, underhållande bok som du kan läsa när du just har avslutat en tung tegelsten och inte är så värst sugen på att genast ta dig an nästa bok i den där högen med böcker som har legat och väntat för alltid. Då läser du Vi i villa.
Huvudpersonen Anders bor i ej nämnd förort till Stockholm, med en mobbad dotter och en fru som bara är där och som alltid har varit där. Grannen är nån slags skrytig höjdare och en gång i veckan spelar de innebandy med resten av de andra manliga grannarna, alla med fru och barn, villa och Volvo. Slentrianlivet blir till sist för mycket för Anders och han skaffar sig spänning i vardagen.
måndag 30 januari 2012
fredag 20 januari 2012
onsdag 18 januari 2012
Bonjour tristesse
Utgiven 1952 av den då 18-åriga Francoise Sagan och även detta ett boktips från Josefin. Kort och intensiv berättelse om Cécile som spenderar sitt sommarlov med sin playboy till far och hans unga älskarinna Elsa. En dag kommer en väninna till Céciles döda mamma på besök och Elsa byts raskt ut mot den äldre Anne och förlovningen proklameras strax därefter.
Cécile beundrar till en början Anne men beundran byts snabbt till svartsjuka och hon planerar att med hjälp av Elsa och sin egna älskare Cyril bryta pappans förlovning.
Boken riktigt osar av fransk dekadens och alla mina förutfattade meningar om fransmän uppfylls. Den 17-åriga Cécile både kedjeröker och dricker sig berusad i sin fars sällskap och hon pratar ohindrat om sin älskare. Pappan döljer inte sina kvinnoaffärer och hans dotter verkar inte ha några problem med dem heller. Jag tycker inte riktigt att boken har klarat sig till 2000-talet, även om den fortfarande väcker frågor om det mänskliga psyket och på sina ställen är riktigt underhållande. Men för mig var det mest en bok i förbifarten som inte lämnar något djupare spår.
Cécile beundrar till en början Anne men beundran byts snabbt till svartsjuka och hon planerar att med hjälp av Elsa och sin egna älskare Cyril bryta pappans förlovning.
Boken riktigt osar av fransk dekadens och alla mina förutfattade meningar om fransmän uppfylls. Den 17-åriga Cécile både kedjeröker och dricker sig berusad i sin fars sällskap och hon pratar ohindrat om sin älskare. Pappan döljer inte sina kvinnoaffärer och hans dotter verkar inte ha några problem med dem heller. Jag tycker inte riktigt att boken har klarat sig till 2000-talet, även om den fortfarande väcker frågor om det mänskliga psyket och på sina ställen är riktigt underhållande. Men för mig var det mest en bok i förbifarten som inte lämnar något djupare spår.
tisdag 17 januari 2012
Stockholm läser
Ånej, då måste jag läsa A. Strindberg iallafall...
Måste säga att förra året var mer till belåtenhet.
Måste säga att förra året var mer till belåtenhet.
onsdag 11 januari 2012
Plötsligt händer det
Booked är en sida där du får möjlighet att läsa nya böcker utan kostnad. Låter väl bra? Problemet är att du måste vara en av de 50 första som svarar på ett mejl, ett mejl som oftast skickas ut på orimliga tider. Jag har surat lite över detta och gnällt över att det är helt omöjligt att få vara med och läsa. Men! Det omöjliga har hänt. Jag har blivit utvald att läsa Vår man i Shanghai, som e-bok. Jag är mycket förväntansfull på att testa e-bok, är ganska traditionell av mig och vill helst ha sidor att bläddra i. Men paddan har visat sig vara bläddervänlig, så jag har höga förhoppningar på en ny värld.
måndag 9 januari 2012
Hon älskade
Ett annat tips från bokkollot var Helena Henschens Hon älskade. Denna gång var det Josefin som tipsade och det känns lyxigt att få personliga tips som dessutom är riktigt bra.
Boken handlar om Signe Thiel, dotter till Ernest Thiel, grundare av Thielska galleriet och Helena Henschen är Signes barnbarn. Baserat på egna minnen, farmors berättelser och massor med brev och dagböcker skriver hon om Signes liv, från födseln 1885, uppväxten på Östermalm, de två giftemålen, de två världskrigen och slutligen den starka kärleken till den tyske, gifte, hjärnforskaren Oskar Vogt.
Jag är ju en sucker för kvinnoporträtt, för sekelskiftet, för världskrig, för judendom och för vetenskap. Hon älskade innehåller allt detta. Man kan säga att Josefin slog huvudet på spiken och jag bockar och bugar för tipset.
Boken handlar om Signe Thiel, dotter till Ernest Thiel, grundare av Thielska galleriet och Helena Henschen är Signes barnbarn. Baserat på egna minnen, farmors berättelser och massor med brev och dagböcker skriver hon om Signes liv, från födseln 1885, uppväxten på Östermalm, de två giftemålen, de två världskrigen och slutligen den starka kärleken till den tyske, gifte, hjärnforskaren Oskar Vogt.
Jag är ju en sucker för kvinnoporträtt, för sekelskiftet, för världskrig, för judendom och för vetenskap. Hon älskade innehåller allt detta. Man kan säga att Josefin slog huvudet på spiken och jag bockar och bugar för tipset.
onsdag 4 januari 2012
De vassa tändernas skog
På Edits bokkollo i höstas skulle vi både ge och få personliga boktips. Jag fick en hel drös av fina tips av mina fellow Edits, bland annat De vassa tändernas skog av Carrie Ryan. Det var Beatrice som tipsade och återigen gjorde hon ett bra jobb.
Mitt i de vassa tändernas skog ligger en liten by, omringad av höga stängsel och med ständigt patrullerande vakter. I skogen finns de oheliga, föredetta familjemedlemmar som drabbats av smittan, infekterade av andra oheliga och bybornas liv kretsar kring att hålla de oheliga ute. I byn bor Mary, vars båda föräldrar finns i skogen. Samtidigt som hon sörjer sina föräldrar måste hon försöka hitta en make, då byns överlevnad hänger på att ungdomarna fortplantar sig. En dag går larmet om att de oheliga har brutit sig genom stängslet och Mary flyr genom skogen med en vag känsla om att det finns något större och bättre på andra sidan.
Det är en amish-känsla över bylivet. Man följer systerskapets regler, styrda av en gud som genomsyrar hela samhället. Samtidigt får man hintar om att det är modern tid, det finns rykten om städer med höga byggnader i andra delar av landet. Jag gillar hela konceptet: isolering, zombies, undergång och en gnutta kärlek på det. Finfina grejer.
Mitt i de vassa tändernas skog ligger en liten by, omringad av höga stängsel och med ständigt patrullerande vakter. I skogen finns de oheliga, föredetta familjemedlemmar som drabbats av smittan, infekterade av andra oheliga och bybornas liv kretsar kring att hålla de oheliga ute. I byn bor Mary, vars båda föräldrar finns i skogen. Samtidigt som hon sörjer sina föräldrar måste hon försöka hitta en make, då byns överlevnad hänger på att ungdomarna fortplantar sig. En dag går larmet om att de oheliga har brutit sig genom stängslet och Mary flyr genom skogen med en vag känsla om att det finns något större och bättre på andra sidan.
Det är en amish-känsla över bylivet. Man följer systerskapets regler, styrda av en gud som genomsyrar hela samhället. Samtidigt får man hintar om att det är modern tid, det finns rykten om städer med höga byggnader i andra delar av landet. Jag gillar hela konceptet: isolering, zombies, undergång och en gnutta kärlek på det. Finfina grejer.
måndag 2 januari 2012
Mordet på Orientexpressen
Imorgon träffas Edit för att diskutera Agatha Christies klassiker Mordet på Orientexpressen. Som gammal Christie-fantast har jag redan läst den men med min vana trogen glömt både story och mördare. Perfekt läsning på tåget till Staffanstorp i jul alltså, även om det var motigt att läsa om lyxiga sovvagnar i Istanbul samtidigt som halva Sveriges befolkning plus packning trängdes i min andraklasskupé. Nåväl.
En brokig samling människor åker Orientexpressen mellan Istanbul, f´låt Konstantinopel, och Paris. Under natten stoppar tåget på grund av snöoväder och en av passagerarna hittas mördad. Brist på spår i snön visar att det måste vara någon av de andra passagerarna som är mördaren. Som tur var finns den eminente belgiske detektiven Hercule Poirot med på tåget och han tar sig genast an mordgåtan. Spännande eller?
Jag kan konstatera att jag växt från min dyrkan av den engelska deckardrottningen, även om boken håller betydligt högre klass än dagens deckare. Och visst är det härliga miljöer hon beskriver med intressanta människor, nog önskar jag att jag levde i en annan tid ibland. Men den blir aldrig särskilt spännande och det är ändå ett litet krav jag har när jag läser deckare. Det blir nog inga omläsningar av Christies böcker detta året konstaterar jag.
Och om någon annan mer än jag undrar vad en svamppåse i materialet guttaperka är, kan man få en liten hint här.
En brokig samling människor åker Orientexpressen mellan Istanbul, f´låt Konstantinopel, och Paris. Under natten stoppar tåget på grund av snöoväder och en av passagerarna hittas mördad. Brist på spår i snön visar att det måste vara någon av de andra passagerarna som är mördaren. Som tur var finns den eminente belgiske detektiven Hercule Poirot med på tåget och han tar sig genast an mordgåtan. Spännande eller?
Jag kan konstatera att jag växt från min dyrkan av den engelska deckardrottningen, även om boken håller betydligt högre klass än dagens deckare. Och visst är det härliga miljöer hon beskriver med intressanta människor, nog önskar jag att jag levde i en annan tid ibland. Men den blir aldrig särskilt spännande och det är ändå ett litet krav jag har när jag läser deckare. Det blir nog inga omläsningar av Christies böcker detta året konstaterar jag.
Och om någon annan mer än jag undrar vad en svamppåse i materialet guttaperka är, kan man få en liten hint här.
Låt de gamla drömmarna dö
Min favvoskräckförfattare John Ajvide Lindqvist, eller Ajvide som jag kallar honom, har samlat outgivna texter, sommarprat och tv-manus i en bok och kallat den Låt de gamla drömmarna dö. Titeln kommer från novellen med samma namn som handlar om fortsättningen på Låt den rätte komma in. Tyvärr måste jag säga att Ajvide skulle låtit de flesta texter vara outgivna, det en konstig samling texter som inte alls håller samma klass som hans andra, i mina ögon, mästerverk. Det finns absolut ingen röd tråd bland texterna och vissa är helt obegripliga, vilket han i och för sig förvarnar om i förordet. Det fanns några guldkorn i samlingen men inte tillräckligt för att få betyget godkänt. Ej okej, Ajvide.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)