Imorgon träffas Edit för att diskutera Agatha Christies klassiker Mordet på Orientexpressen. Som gammal Christie-fantast har jag redan läst den men med min vana trogen glömt både story och mördare. Perfekt läsning på tåget till Staffanstorp i jul alltså, även om det var motigt att läsa om lyxiga sovvagnar i Istanbul samtidigt som halva Sveriges befolkning plus packning trängdes i min andraklasskupé. Nåväl.
En brokig samling människor åker Orientexpressen mellan Istanbul, f´låt Konstantinopel, och Paris. Under natten stoppar tåget på grund av snöoväder och en av passagerarna hittas mördad. Brist på spår i snön visar att det måste vara någon av de andra passagerarna som är mördaren. Som tur var finns den eminente belgiske detektiven Hercule Poirot med på tåget och han tar sig genast an mordgåtan. Spännande eller?
Jag kan konstatera att jag växt från min dyrkan av den engelska deckardrottningen, även om boken håller betydligt högre klass än dagens deckare. Och visst är det härliga miljöer hon beskriver med intressanta människor, nog önskar jag att jag levde i en annan tid ibland. Men den blir aldrig särskilt spännande och det är ändå ett litet krav jag har när jag läser deckare. Det blir nog inga omläsningar av Christies böcker detta året konstaterar jag.
Och om någon annan mer än jag undrar vad en svamppåse i materialet guttaperka är, kan man få en liten hint här.
alltså hallå - för 10 timmar var vi vid det tåget . står uppställt framför stationen - Går från Paris till Istanbul - Jodå
SvaraRaderamodern