fredag 10 februari 2012

Vi tolererar inga förlorare

Britt-Marie Mattson har skrivit en mastodontbok över klanen Kennedy, från pappa Joes politiska karriär till Teds död 2009. Samtidigt som vi följer familjen Kennedys utveckling och sammandrabbningar, väver Mattsson in 1900-tals historia och samhälle. Tänk Mina drömmars stad-serien, fast inte alls lika bra. Det ska vara en roman och inte biografi, vilket gör det svårt att helt och hållet slukas av berättelsen.

Dock är jag en sucker för Kennedyarna och den så kallade förbannelsen som ligger över släkten. Efter att ha läst boken måste jag nog medge att de är ovanligt otursförföljda. (Om man nu kan kalla oväntade dödsfall i ung ålder för otur). Även om boken kanske var i det mastigaste laget gillade jag den. Såklart var det ett stort fokus på JFK men jag tycker ändå att Mattsson fick med mycket om övriga Kennedys, mer eller mindre. Några systrar förblir fortfarande relativt anonyma och nog hade det varit intressant att veta mer om dagens Kennedys. Men då hade ju boken aldrig tagit slut.

När man läser biografier är en del av tjusningen alla bilder, nya och gamla, som bryter av kapitlen. Det var extremt fattigt med Kennedy-bilder i Mattsons bok. Och jaaaa, jag vet, den räknas inte som biografi utan roman, men mer än tio bilder kunde hon ju bjussa på. Då hade jag varit nöjd

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar