Nya utmaningar

Jag har fått en ny arbetsplats. Samma tjänst, bara på en ny plats på en annan våning i samma hus. Arbetsplatsen är 2 x 1,5 meter. Om jag tittar rakt fram ser jag en grå skärm, tittar jag till höger eller vänster ser jag en grå skärm. Jag hör folk bakom skärmarna (inte jättemånga, det är semestertider och rysligt öde på våningen. Ett månlandskap av skärmar).

Jag känner ett nytt behov av att klippa ut seriestrippar om cubicles och sätta upp på skärmen (för att få ett gott, igenkännande skratt när arbetsdagen känns tung) och att titta på Office Space.

Snart kommer väl psykbryten också.

Cirkeln

Okej, årets andra snackis då. Otroligt hypad svensk ungdomsroman om häxor i en gymnasieskola i påhittade Engelsfors. Det är nu det visar sig att jag har läst för många ungdomsböcker om häxor, vampyrer, trollkarlar, you name it. Jag blir inte övertygad. Jag sträckläste boken, såklart, den var ju spännande, men jag kanske ändå inte är målgruppen. Den nådde inte ända fram. Hela tiden hittade jag influenser från andra böcker, Harry Potter, House of Night, Buffy. Den kändes helt enkelt inte originell, ett tyvärr vanligt svenska fenomen.

Cirkeln är första delen i en trilogi om några utvalda tjejer i gymansieåldern. De har alla tonårsproblem och känner sig på ett eller annat sätt lite utanför. Under en natt med en röd fullmåne samlas de oförklarligen på en gammal dansbana där en mystisk farbror berättar att de är häxor, utvalda att bekämpa ondskan. Alla med olika egenskaper. Deras styrka är cirkeln, att de alla jobbar tillsammans vilket såklart är det stora problemet eftersom de inte gillar varandra.

Den var inte på något sätt dålig, bara inte riktigt så bra som jag hade hoppats. Men jag kan förstå att många älskar den och jag hejar självklart på mer svenska fantasy. Och jag vill väldigt gärna läsa del två och tre.

Det stora huset

Årets snackis, helt klart (Efter Cirkeln, läsning pågår). Nicole Krauss har tidigare skrivit den helt fantastiska Kärlekens historia och förväntningar var såklart skyhöga på Det stora huset.

Jag måste erkänna att jag blev en smula besviken.

Första kapitlet var segt och långt och det tog flera dagar innan jag öppnade boken igen. Inte bra. Boken är uppdelad i två delar, vardera innehållandes fyra kapitel om fyra olika berättelser. Samma berättelser i båda delarna. Resterande tre berättelser var jättebra och precis så som jag förväntar mig att Krauss ska skriva. Men den första var så tråkig, så långtråkig. Både i första och andra delen. Tyvärr försvann min glädje över boken i den berättelsen.

I stort kan man säga att boken handlar om ett skrivbord, stort och otympligt med okänt ursprung. Alla människor i de olika berättelserna har en eller annan relation till detta skrivbord och deras historier vävs samman under bokens gång på ett finurligt och oväntat sätt.Jag gillar sånt. Jag läser gärna mer av Krauss men med något lägre förväntningar än tidigare.

Flickan med glasfötter

I början av sommaren fick jag ett pocketogram från en av våra, jobbets, samarbetspartners. Nu pratar vi bra sommarpresenter. Hade vi inte redan ett livslångt avtal med dem, skulle jag omedelbart startat förhandlingarna. (Mutbar, tydligen)

Jag valde en bok med den mystiska titeln Flickan med glasfötter skriven av Ali Shaw. Boken handlar vad den lovar om. En ung kvinna märker att hennes fötter har förvandlats till glas och glaset sprider sig uppåt. Hon åker till den dystra ön St Haudas Land. Befolkningen är isolerad och fylld av trauman och tragik. En man boende på ön har tidigare nämnt för kvinnan, Ida, att det finns männinskor helt av glas i träsken. Hon försöker hitta honom för att få hjälp mot sin förglasning och under sitt sökande möter hon Midas, kärlek uppstår om än komplicerad.

Jag gillar miljöbeskrivningarna i boken, det är inte svårt alls att föreställa sig träsken och skogen och dess ovanliga invånare. Historien i sig var inte riktigt så gripande och mystisk som jag hade hoppats, men väl en lagom underhållande sommarbok.

Norrtullsligan

Elin Wägner skrev Norrtullsligan 1908 och den är årets bok i Stockholm läser. Jag har ju tidigare lovat att läsa boken och jag kan varmt rekommendera alla andra att göra det också. Utmärkt sommarlitteratur. Kort, rolig och tänkvärd.

Norrtullsligan är fyra kontorister, bosatta på Nortullsgatan i början av 1900-talet. Den handlar om hur män ser på arbetande kvinnor, hur kvinnor ser på arbetande kvinnor, hur viktigt det är att bli gift och försörjd och ger dessutom en fin beskrivning av Stockholm.

Boken gavs från början ut som en följetong i en tidning och behandlar olika, då, aktuella samhällsämnen. Jag gillade den stenhårt.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Ja, jag vet att jag antagligen är den sista i hela Sverige som har läst den boken, men någon ska ju vara det. Så därför behöver jag inte heller skriva något om den. Och det har inte aaalls något att göra med min bloggtorka. Som inte är en bloggtorka, jag har jättemycket att skriva om, jag orkar bara inte. Snart, en dag, kanske...

Okejrå, läs boken, den var kul. En svensk Forrest Gump. Mysig och underhållande.

Visste ni förresten att ordet OK kommer från nåt krig. När man skulle rapportera antalet döda (egna soldater), 500 killed, 1000 killed osv. Bäst var om det inte var några döda, noll killed, 0 K, OK. Det läste jag i Rocky.