Årets snackis, helt klart (Efter Cirkeln, läsning pågår). Nicole Krauss har tidigare skrivit den helt fantastiska Kärlekens historia och förväntningar var såklart skyhöga på Det stora huset.
Jag måste erkänna att jag blev en smula besviken.
Första kapitlet var segt och långt och det tog flera dagar innan jag öppnade boken igen. Inte bra. Boken är uppdelad i två delar, vardera innehållandes fyra kapitel om fyra olika berättelser. Samma berättelser i båda delarna. Resterande tre berättelser var jättebra och precis så som jag förväntar mig att Krauss ska skriva. Men den första var så tråkig, så långtråkig. Både i första och andra delen. Tyvärr försvann min glädje över boken i den berättelsen.
I stort kan man säga att boken handlar om ett skrivbord, stort och otympligt med okänt ursprung. Alla människor i de olika berättelserna har en eller annan relation till detta skrivbord och deras historier vävs samman under bokens gång på ett finurligt och oväntat sätt.Jag gillar sånt. Jag läser gärna mer av Krauss men med något lägre förväntningar än tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar