Panduro Hobby, en säkerhetsrisk?

Jag tänkte surfa in på Panduro Hobbys sida lite snabbt, på arbetstid. Får man inte göra, inte bra.

Frågan är om det är porr, våld eller etnisk/sexuell diskriminering på sidan. Det får jag aldrig reda på.

Strindbergs stjärna

Jag vet inte varför jag fortsätter att läsa dessa storsäljande, själlösa romaner a la Dan Brown, Kepler m.fl m.fl.

Strindbergs stjärna, av Jan Wallentin, kan liknas vid Da Vinci koden, den blandar fakta med fiktion med skillnaden att här är det betydligt lättare att skilja på sanning och hittepå. Andrés ballongfärd mot Nordpolen ligger som grund till berättelsen och so far so good. Jag har lärt mig massor om hela det äventyret och kunskap är makt och allt det där. Men sen går det stuprätt utför. Det är nazister, 150-åriga odödliga argentinare, Sven Hedin och gud vet allt.

Boken hade sålts till fjorton länder, redan innan den svenska releasen, läser jag på baksidan. Undrar vad som hände sen, de kanske drogs in efter att utgivningen gjorts, för sämre skriven bok var det länge sen jag läste. Och inte går det att skylla på översättningen heller. Ett tag var det min läsförståelse jag tvivlade på, att det var jag som var dum. Sen tog jag mitt förnuft tillfånga. Jag läser hyfsat mycket och anser mig vara flytande på svenska, både i tal och skriftligt. Då återstår det bara att det är Wallentin som är en kass författare. Hear, hear.

Audrey-flickorna

Nuförtiden går jag väldigt sällan in på biblioteket för att hoppas trilla över en bok som verkar läsvärd. Dels för att det är otroligt enkelt att reservera böcker på http://www.biblioteket.se/ och sen hämta ut boken på närmsta bibliotek, dels för att Luma bibliotek har förvandlats till en lekplats för bebisar och dåligt lite fokus på vuxenböcker. Så fick jag det sagt.

Detta till trots råkade jag faktiskt låna med mig böcker vid senaste besöket som jag inte hade planerat att låna. En av dem var Audrey-flickorna av Monika Björk. Jag erkänner att jag endast plockade på mig den för att det var Audrey Hepburn på framsidan. Och döm om min förvåning när det visade sig vara en underhållande och trevlig liten bok. Fem kvinnliga, föredetta Expressen-journalister samlas en gång om året på en liten och karg skärgårdsö, där de pratar om systerskap och hur det var att slå sig fram som kvinna och journalist på 1970-talet och vilket motstånd de fortfarande stöter på. Humoristisk och tänkvärd.

Myrddin

Semestern avslutades med en riktig äventyrsbok, riktad till pojkar i åren 11-13, antagligen. Myrddin är skriven av en manusförfattare, Claes Reimerthi, och det märks väldigt tydligt i hela boken.

Myrddin är det keltiska namnet på Merlin, ni vet den stollige trollkarlen i Svärdet i stenen, Walt Disneys tolkning av Artur-sagan. Förövrigt en mycket bra film. Nåja, som vanligt har Disney gullat till berättelsen, den riktiga Merlin var rätt läskig. Hans pappa var demon och hans mamma jordekvinna, vilket gjorde honom odödlig. Samtidigt som Artur och kelterna stred mot saxarna pyrde Merlin i bakgrunden som rådgivare, siare och trolldrycksutskänkare.

Myrddin utspelar sig på den engelska landsbyggden under augusti-september 1940. Den unge Artur (!) blir bortskickad från London, som så många andra barn, precis före Blitzen, Luftwaffes bombanfall mot Storbritannien. Han åker till sin morbror som jobbar som vaktmästare på en internatskola i Ravenscar. I samma by stoltserar ett högt, mystiskt torn, där Merlin sägs vara begraven. Det dröjer inte länge förrän det sker kusliga händelser, med Artur och hans nyfunne vän Ben  som huvudpersoner.

Som pojkbok är den klart läsvärd. Tyvärr kommer jag inte att rekommendera den, då den inte innehar någon som helst kvinnlig roll, förutom en arg husfru på internatskolan och Arturs väna modern. Tråkigt på en spännande och lärorik bok.

Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött

Alex Schulman har skrivit en kärleksförklaring till sin fru, Amanda. Utifrån sin blogg beskriver han från första gången de träffas fram till deras dotter föds, 10 månader senare. Det är ju fint och så, men jag känner att det är lite väl utelämnande och blir besvärad för hennes skull för att han blottlägger hela deras relation. Men det är ett fint litet tidsfördriv som inte lämnar några spår i mitt medvetande.

Revolt

Sista delen i Hungerspels-trilogin och jag har tappat allt intresse. Ett otroligt dåligt avslut på en riktigt bra början. Det är slutstriden i Panem och Katniss har blivit utsedd till omslagsflicka för revolten. Målet är att ta sig till huvudstaden och störta presidenten. Surprise surprise så lyckas hon och allt är frid och fröjd. The end och jag lägger glatt ifrån mig boken.

Radhusdisco

Morgan Larsson, känd från Christer i P3, har skrivit en träffsäker bok om sin uppväxt i Trollhättan på 1980-talet. Med start från lågstadiet och fram till högstadiet berättar han om tidstypiska och säkert lokaltypiska händelser och företeelser. Det är ingen chockerande eller avslöjande bok, utan den handlar om en studie av 80-talet och skolåldern. Alla känner igen sig i ett eller annat och jag köper det fullt ut. Jag skrattar åt vissa situationer och minns liknande händelser i min egen uppväxt. Well done Morgan!