Alex Schulman har skrivit en kärleksförklaring till sin fru, Amanda. Utifrån sin blogg beskriver han från första gången de träffas fram till deras dotter föds, 10 månader senare. Det är ju fint och så, men jag känner att det är lite väl utelämnande och blir besvärad för hennes skull för att han blottlägger hela deras relation. Men det är ett fint litet tidsfördriv som inte lämnar några spår i mitt medvetande.
Titeln på boken är liksom fin. Jag tänker Gunnar Ardelius som jag är lite kär i först och sedan ser jag: Alex f****ing Schulman. Nu får han ge sig, tycker jag. Har han inte skrivit/bloggat/avslöjat allt som finnas nu? Blä.
SvaraRaderaDessutom har han snott titeln från Tranströmer. Illa.
SvaraRadera