Jag vet inte varför jag fortsätter att läsa dessa storsäljande, själlösa romaner a la Dan Brown, Kepler m.fl m.fl.
Strindbergs stjärna, av Jan Wallentin, kan liknas vid Da Vinci koden, den blandar fakta med fiktion med skillnaden att här är det betydligt lättare att skilja på sanning och hittepå. Andrés ballongfärd mot Nordpolen ligger som grund till berättelsen och so far so good. Jag har lärt mig massor om hela det äventyret och kunskap är makt och allt det där. Men sen går det stuprätt utför. Det är nazister, 150-åriga odödliga argentinare, Sven Hedin och gud vet allt.
Boken hade sålts till fjorton länder, redan innan den svenska releasen, läser jag på baksidan. Undrar vad som hände sen, de kanske drogs in efter att utgivningen gjorts, för sämre skriven bok var det länge sen jag läste. Och inte går det att skylla på översättningen heller. Ett tag var det min läsförståelse jag tvivlade på, att det var jag som var dum. Sen tog jag mitt förnuft tillfånga. Jag läser hyfsat mycket och anser mig vara flytande på svenska, både i tal och skriftligt. Då återstår det bara att det är Wallentin som är en kass författare. Hear, hear.
Har hört samma sak av andra så det är en bok jag bestämt mig för att hoppa över. Tråkigt att det verkar så lätt att ge ut dåligt skrivna böcker.
SvaraRadera