Alltid den där Anette!

Jag gillar när en bok leder till en annan bok. Väldigt ofta kan man se mönster i min läsning (och i allt annat jag gör).

Att den efterlämnade systern i Jag saknar dig, jag saknar dig vände sig till Peter Pohl för att få sin berättelse nerskriven berodde på att hon hade läst hans tidigare bok Alltid den där Anette! Anette förlorar sin tvillingsyster och ädre bror precis innan hon ska börja skolan. Av någon anledning tycker inte hennes föräldrar att skolan ska informeras om att hon bär på en så stor sorg, utan låtsas att hon inte har eller har haft syskon. Skolan i sin hand tycker att Anette är ett osedvanligt bångstyrigt barn och skyller så gott som alla bråk och fel på henne.

Jag tyckte att boken var riktigt obehaglig att läsa eftersom det finns inte en enda sympatisk vuxen i berättelsen, varken lärare eller förälder. Alla skyller på varandra och på barnen. Bra bok, men den lämnar mig nerstämd och gråtfärdig.