Marie är aka Maria Skłodowska, aka Marie Curie och Blanche är berättelsens huvudrollsinnehavare. Boken bygger på hennes tre frågeböcker och genom dem får vi stötvis och fragmentariskt fram berättelsen om Marie och Pierre och följande skandal och om Blanche och hennes vistelse på Salpêtrière, Paris mentalsjukhus, där hon blev berömd genom dr Charcot och hans "forskning" på hysteriska kvinnor. Efter Charcots död hjälper hon makarna Curie i framställningen av radium, ett arbete som till slut får henne att sitta i en liten låda, med två ben och en arm amputerade.
Boken är till en början ganska svårläst. Tråden är svår att följa, men ger man sig bara fanken på att klara det är det väl värt all möda. Det hoppas fram och tillbaka i historien och det är ibland kryptiska meningar han skriver, den gode P.O. Men det är en intressant och gripande berättelse, fiktion blandat med fakta. Man vet inte vad som är sant eller falskt och det spelar heller ingen roll.
I förbifarten nämns den mexikanske gruvarbetaren Pasqual som har ett minihuvud i pannan och heter Maria. Maria kan inte prata, men hon blinkar och mimar med munnen. Man får intrycket att de har en slags kärlekrelation. Det där lät ju helknäppt så jag googlade snabbt på Pasqual i förhoppning att se en bild på galenskapet. Och visst fanns det en Pasqual, men dock ingen Maria. Pasqual hade en freaking jäkla stor cysta i pannan och fick med hjälp av lite vax och smink jobb på en cirkus som "Mannen med ett litet huvud i pannan". Och nu vet ni det.
 |
| Blanche visas upp i hysteriskt tillstånd inför ett gäng gubbar |
 |
| Pasqual och Maria |
Jag gav mig inte fanken utan gav upp den rätt snabbt och mår lite lätt illa varje gång jag tänker på den. Det känns inte bättre nu efter att ha sett den där bilden. Urk!
SvaraRadera