Niceville

En liten snackis den senaste tiden har väl varit Kathryn Stocketts Niceville, mycket tack vare filmen med samma namn som finns på en biograf nära dig. Boken handlar om 1960-talets Mississippi och staden Jackson i synnerhet. Huvudpersonen Skeeter är uppvuxen på en bomullsplantage och har, som så många av hennes vänninor, uppfostrats av en svart hemhjälp. Efter att hon flyttat hem efter sina år på college försöker hon slå sig fram som journalist och får till slut jobb på lokaltidningen, med en kolumn om husmorstips. Då hon är uppvuxen med hemhjälp är inte borttagning av fettfläckar hennes starka sida och hon kommer på så sätt i kontakt med hembiträdena Abileen och Minny. Tillsammans börjar de skriva på en intervjubok om hembiträden och deras vita chefer, hemmafruarna.

Niceville är en till hälften en puttrig roman om 60-talets söder och till hälften en skildring av hur rasfrågan såg ut för 50 år sedan. Självklart är det horribelt hur de svarta behandlades men jag tycker ändå att Stockett visar båda sidor av myntet på ett bra sätt. Det är inte en ensidig berättelse om förtrycket mot svarta utan även en berättelse om att vara vit kvinna i södern och vad som förväntades av henne.
Jag tyckte mycket om att läsa Niceville, däremot är jag inte alls sugen på att se filmen. Det tolkar jag som att boken fyllde sitt syfte och att jag inte vill att en Hollywood-produktion ska förstöra min upplevelse.