Korparna

Helt emot mitt uttalande om att våren är ungdomsbokens tid läste jag Korparna av Tomas Bannerhed, vinnare av Augustpriset 2011. Huvudperson är 13-åriga Klas, men det är nog den enda ungdomsreferens boken har. Det handlar mest om ett grått och smutsigt 1970-tal, i ett småländskt bondsamhälle.

Jag förstår varför boken vann August-priset, den är väldigt välskriven, men samtidigt blir jag deprimerad av att läsa den. Det är så mycket elände och sjukdom. Allting är lerigt. Allting är sjuttiotal, det fula sjuttiotalet. Klas hem består av en psyksjuk pappa, en labil mamma och en lillebror som bara syns i periferin. Själv är han sängvätare och något av en enstöring. Hans pappa vill att han ska ta över gården, något som Klas inte alls är intresserad av.

Jag är tudelad till läsupplevelsen av Korparna. Jag känner ingen som helst sympati för huvudpersonerna (och det är ganska viktigt för mig), jag vill inte läsa om sjuka och tråkiga männinskor (jag vet, osympatiskt av mig) men jag uppskattar verkligen språket. Det är vackert och levande och snygg kontrast till det dystra innehållet. Men när det gäller sjuttiotal är jag mer åt Tillsammans-hållet än Korparna.

Dödssynden

En klassiker, kanske mer känd under originaltiteln, To kill a mockingbird. Skriven av Harper Lee 1960 och vann helt förtjänt Pulitzer-priset 1961.

I en småstad i Alabama 1936 blir Tom Robinson anklagad för våldtäkt av Mayella Ewell, en uppenbart påhittad anklagelse men trots detta är Tom dömd redan före rättegången. Tom är svart och Mayella är vit och en svart man kan aldrig vinna över en vit kvinna, hur mycket hon än ljuger.
Toms försvarare heter Atticus Finch och det är hans sjuåriga dotter Scout som är berättaren. Förutom historien om rättegången, är det också en tidsskildring av den amerikanska södern, om småstadslivet och om människorna som bor där. Scouts barnperspektiv av den enstöriga grannen Boo Radley och av vänner och bekanta är fullkomligt lysande. Jag är helt såld.

Mitt enda aber beror helt och hållet på mitt bristande intellekt. Jag förstod inte titeln, varken på svenska eller engelska. Och jag är inte jättesmart ibland så om någon vänlig själ vill upplysa mig tar jag gärna emot ett förtydligande.
Men det där är en pytteliten småsak som absolut inte förstör min läsupplevelse av Dödsynden. Alla måste läsa.

Projekt Home makeover har börjat

Kungens födelsedag

Jag avslutar min Hans Koppel-läsning med Kungens födelsedag (och Hans Koppel heter egentligen Petter Lidbeck och skriver väldigt bra barnböcker. Tack Therese!) Vill nästan påstå att detta var den bästa delen. Den handlar bland annat om en kung som vill göra något, sittprotesterande ungdomar, ett ålderdomshem och en livvakt. Härlig blandning och en mycket trevlig bok.

Nu får det vara nog

Jag har väldigt roligt åt att någon har klickat "skärp dig!" på bilden av min sovande make. Så oerhört underhållande. Frågan är om det är smygfotograferandet eller min trötta man som upprör.

Här ligger jag och blöder

Bokförlaget Gilla böcker har ännu inte gjort mig besviken. Senaste läsupplevelsen var Jenny Jägerfelds Augustprisvinnande Här ligger jag och blöder. Den handlar om 16-åriga Maja som, förutom att smygläsa sin pappas Facebook-konversationer och ständigt råka ut för olyckor, oftast med blodig utgång, har en egensinnig mamma i Norrköping. Efter att Maja har sågat av sig en bit av tummen, oavsiktligt, upptäcker hon att hennes mamma är försvunnen. Detta upptar såklart en stor del av hennes tid, samtidigt som hon träffar den 20-åriga Justin och oron för mamman blandas med en spirande förälskelse.

Needless to say, jag älskart. Rolig, sorglig, romantisk, ungdomsbok. Gött helt enkelt. Jag känner att den här våren kommer att gå i ungdomsbokens tecken. Jag ska frossa i och andas ungdomsböcker. Inte läsa några tråkiga, dammiga vuxenböcker. Kommer att bli en fin vår det här.

Katedralen vid havet

Katedralen vid havet, av Ildefonso Falcones, har inte utseendet för sig. En fet, fet pocket med små, små bokstäver. Inte min favoritförpackning, men ack vad bra att jag inte lät min utseendefixering ta över mitt läsande. Så himla bra bok.

Den utspelar sig i 1300-talets Barcelona med omgivning. Huvudpersonen heter Arnau, men det är byggandet av katedralen Santa Maria del Mar som är den röda tråden. Arnaus far flyr från en förtryckande hertig till Barcelona med sin nyfödde son och accepterar livet som lägsta varelse på samhällsstegen, allt för att skydda Arnau och ge honom bättre förutsättningar i livet. Det är en ibland fruktansvärd samhällsskildring om inkvisitationens Katalonien, men också en kärleksförklaring till Barcelona.

Arnau växer upp och boken följer honom livet igenom, med allt vad det innebär. Det är tydligt hur fort våra förutsättningar ändras och att det inte krävs mycket för att livet ska vändas upp och ner.
Jag tyckte väldigt mycket om boken, nästan älskade. 100 sidor kortare, eller bara 50, så hade den varit fulländad.

Chicago

Det fina med bokcirkeln Edit är att jag tvingas läsa böcker som jag aldrig skulle läsa annars. Nu har jag "tvingats" läsa Chicago av Alaa Al Aswany, en roman om egyptier boende i Chicago, med universitetet som knytpunkt.

Det är många olika personer vi ska lära känna och med handen på hjärtat har jag pinsamt svårt att hålla reda på vem som är vem. Så svårt att jag var tvungen att skriva upp alla personer på en lapp med olika attribut. Vad hände med att ha en personförteckning i början av böckerna? Det är kanske dags att återinföra denna enkla men ack så användbara lista.

Bortsett från namnbryderiet är det en riktigt bra bok Aswany har skrivit. Det är en intressant och levande inblick i hur det är att leva som egyptier och muslim i 2000-talets Amerika. Vi lär känna ett flertal olika personer vars liv mer eller mindre flätas in i varandra, på ett snyggt och ibland klurigt sätt. Mycket läsvärd.

Fodral till ajfån

Under femmilen igår frihandsbroderade jag ett fodral till mobilen. Inte mitt bästa verk men mitt första frihandsbroderi. Langettsöm i sidorna (ack vad svårt) och tyget är tjockt vadmal i azurblå.

C-C-C-Claudius

Det jag tar med mig hem från Rom-resan är ett sug efter Robert Graves I, Claudius. Då boken är utlånad får BBC-serien duga. Säg hej till Livia, världshistoriens kanske ondaste kvinna.

Bloggen når nya höjder

Jag flyger och bloggar, samtidigt. Framtiden är här and I like it! Om två timmar landar vi i Rom, väderappen säger 18 grader, tygskor är på och solglasögon är i handbagaget. Nu väntar vi bara på matvagnen, en sista horribel matupplevelse innan fyra dagars frosseri. Arriverderci!

Mitt resesällskap