Var sjätte-åttonde vecka träffas bokcirkeln Edit under angenäma former. Den person som tipsat om bok mötet före, ska på nästa möte bjuda på mat som på något sätt associeras till boken. Under intagandet av den goda måltiden diskuterar Edits sju medlemmar den aktuella boken.
På Edits senaste möte delades för första gången gruppen in i två läger, för eller emot Skuld. Efter en rafflande lottdragning förlorade Skulden, men fick en ärorik uppgift som extrabok, något Edit jobbar mycket med.
Susanne Axmechers Näckrosbarnen utlovar på baksidan en "grym och otäck släktkrönika som kartlägger överklassfamiljen Lancken och dess genomruttenhet sedan generationer tillbaka." Mums, tänkte jag och sprang till Bergshamras pyttelilla men välsorterade bibliotek på lunchen. Boken håller vad den utlovar, den är grym och genomrutten, men den känns ändå ytlig. Jag får aldrig grepp på varför familjen Lancken är så outhärdligt osympatiska och så fruktansvärt elaka mot varandra. Ett viktigt element till varför jag tycker om en bok är att jag på ett eller annat sätt gillar huvudkaraktärerna. I Näckrosbarnen är precis varenda person osympatisk. Jag känner obehag för alla men får aldrig någon förståelse till varför de uppträder som de gör. Dock får jag aldrig lust att avbryta läsningen, det var ju trots allt bara en extrabok, jag sträckläser den ganska frivilligt. Men är ganska glad när den tar slut.
Jag återgår med glädje till att läsa om skräck, odöda och förhoppningsvis en och annan vampyr.
Den bok som gick vinnande ur striden var Utrensning av Sofi Oksanen, en bok som jag hade köplats 275 på på bibblan för en månad sen… Kanske måste köpstoppet hävas snart?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar