Olika frön

Fröna som planterades för 3 veckor sedan gror och sträcker sig mot solen.

Fröet som planterades för 9 månader sedan vägrar att se solens ljus...

Till våren förväntas vi iallafall att mumsa på tomat, olika paprikor, basilika och persilja och, även om det ter sig omöjligt just nu, snusa på bebis.

Bebisblogg

Jag har smygstartat lite, men den är väl tänkt att framför allt sätta igång efter att bebisen är född:
http://enflitiglisaplusbebis.blogspot.se/

Med tanke på hur mycket jag bloggar nuförtiden så kanske vi ska avvakta med att ropa hej...

Lapptäcke till bebis

Jag har varit otrolig oflitig gällande bebisen. Hade såklart massor av planer och mönster men orken och lusten har inte infunnit sig. T ex finns det en påbörjad barnvagnsmobil som har stor potential, men nu är mina fingrar som små prinskorvar så virkning är inte aktuellt. 

Däremot har jag faktiskt lyckats påbörja och avsluta ett lapptäcke till barnvagnen. Mönstret hittade jag här och inspiration är Plattan på Sergels torg. Vanligt lakanstyg, vadd, tråd och sjukt mycket tålamod är det som krävs. Resultatet blev väl lite sådär, jag kunde varit mer noggrann och petig, men det är iallafall färdigt. I dessa tider, en stor bedrift.

Booked - Kretsen

Nu när jag går hemma och väntar och väntar har jag plötsligt möjlighet att svara blixtsnabbt på mejlutskick, ungefär samtidigt som de hamnar i inkorgen. Jag är ett med mobilen kan man säga.

Därför har jag fått jag chansen av Booked att läsa Kretsen av Maggie Stiefvater, som jag tidigare läst Frostling av och tyckte var helt okej. Dock har jag ännu bara läst inledningen, mycket lovande, men sen packades den ner i BB-väskan för att hålla mig sysselsatt på förlossningen, SOM ALDRIG BÖRJAR.

Fortsättning följer... både på förlossningen och boken.

Stockholm läser 2013

I mitt lilla sinne är jag hängiven slav till Stockholm läser, Stockholms stadsbibliotekts bokcirkel som väljer en bok varje år för stockholmarna att läsa. Men när jag ransakar mig själv har jag faktiskt bara läst 2011-års bok, Norrtulligan. Förra årets En dåres försvarstal påbörjade jag visserligen, men i slutändan fanns det andra mer intressanta böcker som lockade och jag avslutade aldrig boken (men kanske gör någongång).

I år har Lena Anderssons Var det bra så? valts och jag känner redan opeppen. Dels för att jag har läst en bok av Lena Andersson som inte alls tilltalade mig och dels för att jag har fått ett väldigt osympatiskt intryck av Lena Andersson. Kan vara ett genomtråkigt sommarprat som gav den bilden, jag är lite osäker själv. Men jag är inte oäven till att övertalas, så finns det någon som kan övertyga mig om Lena Anderssons, eller för den delen Var det bra så?s, storhet, ge mig!

Bortsprungen lucia

I år blir det ett torftigt lucia-firande på jobbet (aka mitt enda lucia-firande). Kaffe och lussebulle, kan jag ju fixa hemma...

Musikhjälpen 2012

Ni lyssnar väl på Musikhjälpen i P3? Ni skänker väl en slant för att ge barnen i slummen rätt till rent vatten?

Musikhjälpen har sänt i 36 timmar och under dessa timmar har 3000 barn dött pga brist på rent vatten! Kom igen! 50 spänn kan ge fem familjer tillgång till toaletter i ett år. Önska en låt samtidigt vettja. Min vana troget har jag önskat "All these things I´ve done" med The Killers.

Gå in här för att skänka pengar.

Vad jag inte gjorde 2012

Av de 100 mest anmärkningsvärda böckerna från 2012, enligt New York Times, har jag inte läst en enda. Inte en endaste liten bok av etthundra. En är med på min julönskelista (Telegraph Avenue, hint hint) men det är så långt jag sträcker mig. Och jag kan inte heller skylla på att jag inte har funnit böckerna intressanta, jag har liksom inte ens hört talas om de flesta av dem. Pinigt för att kalla sig litteraturintresserad. Det får bli skärpning till nästa år.

Listan hittar ni här

Presidentens hustru

Jag lånade Presidentens hustru av en mycket entusiastisk vän som hade många lovord att säga om boken. Curtis Sittenfeld har skrivit och det borde ju ringa en liten varningsklocka hos mig. Jag vet att alla gillar Curtis men hon tänder inga eldar hos mig. Och inte heller nu. Det är på inget vis en dålig bok, det är bara något som stör mig med den, vilket även är fallet med hennes tidigare böcker. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, bara att jag stör mig. Irriterande.

Berättelsen är delvis baserad på Laura Bushs liv, alltså token George W. Bush fruga. Vi får följa hennes liv från flickskoleåldern till nutid, boendes i Vita huset. Problemet för mig när jag läser sådana här böcker är att jag vill veta vad som är sant och vad som är påhitt. Jag vill ha fakta.
Hon ("Alice", Laura?) växer iallafall upp som ensambarn till snälla föräldrar och en smyglesbisk farmor i en småstad i Wisconsin. Efter hyfsat händelserika high school-år börjar hon arbeta som bibliotekarie tills hon träffar rikemanssonen Charlie. De gifter sig ganska omedelbart och hon slutar arbeta och han börjar kampanja för diverse politiska ämbeten. Sen får de barn och han blir president. Slut. Ungefär så.

Det är många sidor som fylls ut. Charlie blir inte president förrän tvåtredjedelar in i berättelsen. Då har Alice tyckt synd om sig själv ganska mycket, till stor del hennes eget fel. Börja jobba om du tycker att det är så hemskt att vara hemmafru, skilj dig från alkoholistmannen om det stör dig så mycket. Puh!
Jag kan visst rekommendera boken till alla Curtis-lovers, och mamma. Men för egen del så var det nog sista romanen jag läser av henne.

Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken

Jag såg tv-serien och satt som fastklistrad i tre timmar. Sen fick jag låna första delen av trilogin i bokform och satt som fastklistrad där med. Jonas Gardell har skrivit en alldeles fantastisk bok om kärlek och när kärleken leder till den där förfärliga sjukdomen.

Men det är inte bara en roman om kärlek och aids, det är också en skildring av hur man behandlade aidspatienter och homosexuella på 1980-talet, det är en berättelse om Stockholm och att växa upp på landsbyggden.

Jag är för första gången inte ledsen över att ha sett filmatiseringen först, den gav en bra bakgrund. Boken går djupare in på personerna och relationerna och jag längtar verkligen till nästa del. Även om jag vet hur det slutar.

The Daylight Gate

Vill ni läsa en ruskig och säkert riktig skildring av en av häxjakterna i 1600-talets England ska ni läsa The daylight gate av Jeanette Winterson. Inspirerad av verkliga händelser och verkliga personer har hon skrivit en obehaglig men gripande berättelse om hur en grupp kvinnor jagades och åtalades (och torterades) efter anklagelser om trolldom och häxkraft.

Det är på inget sätt en förskönande skildring. Jag blir flera gånger illamående av de ingående beskrivningarna av kvinnornas behandlig i både fängelsehålan och i samhället.

Huvudperson är Alice Nutter, en änka av obestämd ålder, med en ansenlig förmögenhet. Bara det väcker häxförföljarnas största misstanke. Hon blir mer eller mindre motvilligt indragen i förföljelsen av en grupp anklagade kvinnor, som inte har behandlats väl av samhället, för att uttrycka det fint.

Det är en kort men gripande bok. Jag rekommenderar att sträckläsa den (dock inte i pendeltrafiken, det behövs lugn och ro för att verkligen ta till sig alla fasligheter) och förfasas över hur jäkla illa mänslikgheten har betett sig för bara några hundra år sen.

Packa paraply

Det ska tydligen regna i Paris i helgen. Jättemycket. Hela helgen.
Jag intalar mig själv om att det är romantiskt med regn och att vi kommer att sitta och kura på mysiga caféer med en god café au lait och bakverk. Inte att vi kommer att trängas, dyblöta, med resten av hela världens turister och betala överpris för en koffeinfri kopp java.
Okej, det positiva: jag får användning av mitt tjusiga paraply, det är inga minusgrader utan svettiga 11-14 grader, jag får äta oanständigt många croissanter och ska inte skumpa på röda linjens tunnelbana på fem dagar. Känns helt okej faktiskt.

Fun fact: croissant betyder halvmåne och innehåller 50-60 % fett av totala mjölvikten. Mums.
Fun fact 2: paraply betyder "mot regn", parasoll betyder således "mot sol".

I det förflutna

Kate Morton fick jag upp ögonen för tack vare Edit och Den glömda trädgården. I somras, medan Jonas plöjde GW, tog jag mig an hennes senaste roman I det förflutna. Den handlar om bokförläggaren Edie som av en slump får reda på att författaren bakom hennes absoluta favoritbarnbok, The mudman, en gotisk skräckberättelse, har ett gemensamt förflutet med hennes mor. Mamman var evakuerad till slottet Midlehurst under andra världskriget, där författaren bodde med sina vuxna tvillingdöttrar och den excentriska yngsta dottern Juniper. Snart nystar Edie upp en tragisk och komplicerad familjehistoria, om dödsfall, kärlek och lite spöken. Väldigt spännande och jag önskar så att The mudman hade funnits på riktigt.

Kate Morton fortsätter i samma stil som Den glömda trädgården, med engelsk landsbyggd, spänning och romantik. Beroendeframkallande och svårsläppt. Den passade utmärkt som semesterläsning, men den kan nog komma ännu mer till sin rätt som höstrusk-tänd-ett-ljus-läsning.

Födelsedag!

Dagens första, men inte sista, present.

Namnsdag

Fint att bli ihågkommen på sin namnsdag som brukar bli bortglömd på grund av födelsedag.

Nu är det nedräkning

Idag inleds årets bästa vecka, födelsedagsveckan! I år har jag lyxen att fylla år på en fredag och tjo vad jag ska fira. Lägenheten är städad, maken är snäll, önskelistan är skickad, solen skiner. Bord är bokat på restaurang med vita dukar på lagom höstpromenadsavstånd. Lördagen är fri och på söndagen blir det dubbelt firande hos svärföräldrarna. Känns bra det här.

Artighetsreglerna

Amor Towles har skrivit en roman som berör tre saker jag gillar att läsa om, en kvinna i New York under 1930-talet. Hej och hå, kan det bli bättre? Artighetsreglerna påminner om Yates Easter Parade och det är ju bara positivt. Precis som med Yates bok är det fascinerande när män skriver böcker med en kvinnlig huvudroll, och gör det bra. Av någon anledning är jag inte alls lika intresserad av kvinnor som skriver om män, men det är nog för att det inte känns lika revolutionerande.

Artighetsreglernas huvudperson heter Katey och 1937 hänger hon med sin bästis Eve och deras nye bekant Tinker. Tinker tillhör samhällets toppskick, Eve har även hon en rik bakgrund som hon dock gör allt för att bryta sig loss från. Katey däremot är dotter till ryska immigranter och är i stort behov att sin kontorsplats.
Efter en blöt kväll hamnar de tre vännerna i en otäck bilolycka och efter det blir sig inget likt.

Det är en ganska dramatisk berättelse om de olika oskrivna regler som finns i samhället, om vänskap och kärlek.Jag gillade, Edits gillade, mamma gillade. Det måste väl vara toppbetyg?

The lover´s dictionary

Ikväll är det höstterminens första Edit-träff och det ska bli himla trevligt. Josefin hade det ärade uppdraget före sommaren att tipsa om böcker för lata semesterdagar och även om solen höll sig borta så funkade de väldigt bra.

The lover´s dictionary, eller Liten parlör för älskande som den heter på svenska, läste jag på tåget mellan Lund och Stockholm. Den är skriven av David Levithan (vi gillar) och berättar en kärlekhistoria i korta kapitel, uppdelade efter olika ord och deras definitioner och bitvis växer historien fram. Inte helt kronologiskt och ibland väldigt fragmentariskt. Då jag läste den på engelska är jag väldigt nyfiken på hur den svenska översättningen ser ut, boken går ju från a till z och jag undrar hur de löst den finurliga biten.

En mycket trivsam och fin bok (novell?) som jag verkligen rekommenderar om man har några timmar över.

Ny start

När hösten börjar närma sig kommer också inspirationen krypande. Jag följer tydligen årstiderna i min kreativitet/bloggande/livsstil. På sommaren dör allt, regnet till trots.

Men nu är det nya tag. Jag har fått ny pysselenergi, ny lust att läsa och skriva. Nu ska jag bara försöka komma ihåg mina läsupplevelser från i somras. Jag lovar inga höjdarinlägg den närmsta tiden...

Semesterstängt