Del 2 i Hungerspelstrilogin börjar några månader efter att Katniss kommit tillbaka från det förra spelet. Utan att vara medveten om det har hennes medverkan i spelen startat ett uppror runt om i de olika distrikten och den väldigt osympatiska president Snow gör klart för henne att hon måste lugna ner folket och spela efter hans regler om hon vill ha kvar sin familj och vänner.
Precis som första boken är den grymt spännande och svår att sluta läsa. Där Hungerspelen bara nuddar vid statsskicket och förtrycket, går Fatta eld hela vägen ut. Hungerspelen handlade i stort sett endast om tävlingen och hur Katniss skulle överleva, nu handlar det om samhället Panem och hur de olika distrikten ska samarbeta för att få slut på tyranneriet, även om spelen hela tiden är närvarande. Hur mycket av den information som kommer från huvudstaden kan man lita på och hur många nyheter manipuleras eller når inte alls ut till folket? Vilka är dina vänner och vilka är dina fiender?
Och trots att det är en ungdomsbok, eller för unga vuxna, så är den inte så förutsägbar som de brukar vara. Det händer flera gånger att jag utropar ett "Nämen?!", (om än lite tyst för mig själv, man vill ju inte verka knäpp) eller vill bläddra fram några sidor för att ta reda på vad som ska hända. Och det är överraskningsmomenten och storyn som gör det till en bok utöver det vanliga. Och precis som den första boken tog den slut alldeles för fort. Nu blir det en lååång väntan på den sista delen, som inte verkar ges ut förrän i oktober!
Förresten: har ni inte läst Uglies-böckerna så är det hög tid. Om ni gillar Hungerpelen alltså.
Åh, vad härligt att du inte blev besviken. Jag älskade Hungerspelen! Måste komma över Fatta eld genast, det hör ju vem som helst.
SvaraRadera