Samtidigt som jag tragglar med Kunzelmann & Kunzelmann, som jag av någon outgrundlig anledning måste läsa klart, varierar jag med jobbets pocketbibliotek. Guccikrigen (med underrubrik Hur jag överlevde mord och intriger i världens största modehus) lovade gott om familjeintriger och överklass och höll vad den lovade men inte mer. Jag hade såklart inga skyhöga förväntningar, men det kändes ändå lite ledsamt att den inte var det minsta intressant. Skriven av en fd fru till en Gucci-man, där mannen såklart först är snäll och kärleksfull men sedan visar en psykosida. Föga förvånande. Sen håller såklart inga av Gucci-männen sams med varandra (kvinnor var inte accepterade i styrelsen). Det som är mest irriterande är att 1. frugan fortsätter att vara gift med psyko, 2. frugan fortsätter att spendera pengar fastän hon är "utblottad". Hon bor i en skitstor våning, har dottern i dyr privatskola, har barnflickor till dottern. Sluta gnäll. Och det är så synd om henne som inte har råd att göra manikyr eller köpa dyra kläder. En gång åkte hon hem till ett av exmannens hus och tog lite tavlor. För att ha råd med mat trodde jag, men hon hängde upp dem i våningen, för att pigga upp hemmet.
När jag googlade på Jenny Gucci hamnade jag på Charlotte Perrellis blogg. Hon tyckte att boken var jättebra. Jag borde ha lyssnat på varningsklockorna och slutat läsa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar