Svaret är smör och socker. Tantgammeldags smakar smör och socker, med en gnutta kanel. Jomensåatte.
tisdag 29 november 2011
Tantgammeldags
Jag bakar julkakor som smakar "så där lite tantgammeldags". Först lät det alldeles underbart, men efter att ha sugit på ordet ett tag är jag inte lika säker.
Hit eller shit, snart vet vi.
Hit eller shit, snart vet vi.
onsdag 23 november 2011
Little Bee
När Edit var hemma hos mig senast var det Aspudds-Lisa (eller Elisabeth som hon faktiskt heter) som tipsade om böcker. Valet föll enhälligt på Little Bee av Chris Cleave, som Lisa blivit tipsad om i USA som årets bok. Och ingen vill väl missa att läsa årets bok, trots att vi inte visste vad den handlade om. Alla recensioner nämner bara att "WE DON'T WANT TO TELL YOU TOO MUCH ABOUT THIS BOOK".
16-åriga, nigerianska Little Bee flyr till England då hennes by har blivit nerbränd av oljetörstande soldater. Efter två år i "detention center" hamnar hos Sarah som just förlorat sin man. Sarah, Little Bee och den nu döda maken har ett förflutet från en strand i Nigeria.
Kapitlen berättas växelvis av Sarah och Little Bee, två historier som sakta vävs samman till den ödesdigra dagen på stranden som är bokens klimax. Det är intressant med manliga författare som skriver ur två kvinnors synpunkt och lyckas dessutom skildra två olika kvinnor. Det är helt olika tempon och stilar på Sarahs och Little Bees berättelser, Little Bee är saklig och naiv, som ibland gör henne humoristisk fastän det är extremt obehagliga saker hon berättar om. Sarah är mer torr och refererande i sin berättelse.
Jag gillade Little Bee väldigt mycket, dock inte till den mån att jag skulle kalla den årets bok. Den var stundtals oerhört obehaglig, nästa sida satt jag och smålog. En svår, men lyckad blandning.
16-åriga, nigerianska Little Bee flyr till England då hennes by har blivit nerbränd av oljetörstande soldater. Efter två år i "detention center" hamnar hos Sarah som just förlorat sin man. Sarah, Little Bee och den nu döda maken har ett förflutet från en strand i Nigeria.
Kapitlen berättas växelvis av Sarah och Little Bee, två historier som sakta vävs samman till den ödesdigra dagen på stranden som är bokens klimax. Det är intressant med manliga författare som skriver ur två kvinnors synpunkt och lyckas dessutom skildra två olika kvinnor. Det är helt olika tempon och stilar på Sarahs och Little Bees berättelser, Little Bee är saklig och naiv, som ibland gör henne humoristisk fastän det är extremt obehagliga saker hon berättar om. Sarah är mer torr och refererande i sin berättelse.
Jag gillade Little Bee väldigt mycket, dock inte till den mån att jag skulle kalla den årets bok. Den var stundtals oerhört obehaglig, nästa sida satt jag och smålog. En svår, men lyckad blandning.
måndag 21 november 2011
Självkännedom någon?
Fascineras av att jag ens överväger att börja läsa John Ajvide Lindqvists "Låt de gamla drömmarna dö" när jag är ensam hemma. Dålig idé, mycket dålig.
söndag 20 november 2011
Personliga boktips
En uppgift som Edit hade till bokkollot var att ta fram personliga boktips till varje medlem. Jag fick oerhört många, spännande tips och vill fort fort läsa bort högen jag har liggandes i nattduksbordet så jag kan sätta tänderna i mina fina tips.
Josefin satte guldkant på sina tips genom att skriva dem på en fin mexartomtepåse fylld med de godast småkakorna. Lisa like!
Nu känns det bättre
Då jag precis avlutat en bokkollo-/frosserihelg med att sätta i mig en mozarella-pesto-tomatpizza fick det här beslutet mig att må bra igen. Jänkare asså.
fredag 18 november 2011
Vi läser
Therese i superfin klänning + mor |
I nyaste numret av Vi läser syns min gamla kursare och numera bibliotekarie Therese. Artikeln handlar om Sällskapet för Ester Rignér-Lundgren, författaren till Lotta-böckerna, som Therese och hennes mamma stolt tillhör. Jag läste lite Lotta när jag var yngre, men även en del Jolly och så här ett stort antal år senare har jag lite svårt att hålla dem isär. Men både Therese och artikeln har fått mig sugen på hederliga B. Wahlströms flickböcker. Undrar om bibblan har Lotta?
Bokkollo, snart smäller det
Imorgon bär det av till Blidö och BOKKOLLO. Edit minus Ann-Louise plus bebis och katt kommer att frossa i det här hela helgen:
Förhoppningsvis inte i kombinationen bokbål.
Musik och tystnad
Rose Tremain har skrivit en historisk roman om den danske kungen Kristian IV och hans hov. Historisk roman - yey! Kungliga snaskigheter- jojo!
Under tiden som jag läste Musik och tystnad var jag fast och tyckte att den var spännande och rafflande. Så här i efterhand kan jag inte komma ihåg vad det var som var bra. Det var stundtals lite väl mycket snaskigheter från kungagemålet Kristen, hon kändes överdrivet pervers och elak. Och hennes historia tar över mina fina tankar jag hade om boken.
I övrigt handlar det om den brittiske lutspelaren Peter som blir kär i Kristens kammarjungfru Emilia. Emilia i sin tur har en trasslig relation till sin far och styvmor, som i sin tur bor granne med Kristens mor på det mörka och vilda Jylland. Lägg sen till en deprimerad kung, hans lättfotade fru och en italiensk baronessa. Ni hör ju, värsta såpan.
Så, det överdrivan snusket och fula framsidan till trots, boken hade ett visst underhållningsvärde och jag är som vanligt sugen på att lära mig mer om det danska 1600-talet.
Under tiden som jag läste Musik och tystnad var jag fast och tyckte att den var spännande och rafflande. Så här i efterhand kan jag inte komma ihåg vad det var som var bra. Det var stundtals lite väl mycket snaskigheter från kungagemålet Kristen, hon kändes överdrivet pervers och elak. Och hennes historia tar över mina fina tankar jag hade om boken.
I övrigt handlar det om den brittiske lutspelaren Peter som blir kär i Kristens kammarjungfru Emilia. Emilia i sin tur har en trasslig relation till sin far och styvmor, som i sin tur bor granne med Kristens mor på det mörka och vilda Jylland. Lägg sen till en deprimerad kung, hans lättfotade fru och en italiensk baronessa. Ni hör ju, värsta såpan.
Så, det överdrivan snusket och fula framsidan till trots, boken hade ett visst underhållningsvärde och jag är som vanligt sugen på att lära mig mer om det danska 1600-talet.
torsdag 10 november 2011
Himlen börjar här
Tycker ni att jag ser trött ut idag så är det för att jag låg uppe halva natten för att läsa ut Himlen börjar här från fina Gilla Böcker. På tal om läslust så har Gilla Böckers böcker det optimala utseendet, nästan fyrkantiga böcker, mycket trivsam luftig text och fina omslag. Jag är hooked.
Sen skickar de böckerna i härliga små paket och det gillar vi skarpt. Det är detaljerna som gör det!
Himlen börjar här är skriven av Jandy Nelson och handlar om 17-åriga Lennie vars syster just har dött. Hon bär på otroligt mycket sorg samtidigt som hennes vanliga liv flyter på. Hur tar man sig igenom saknaden efter en älskad syster samtidigt som man blir drabbad av den stora förälskelsen? Hur ser ens identitet ut när man tidigare har levt i skuggan av en karismatisk syster?
Behöver jag säga att jag älskade boken? Jag tror mina påsar under ögonen talar sitt klara språk. Sista 30 sidorna grät jag mig igenom, kan inte svara på om det verkligen var så sorgligt eller om tiden på dygnet spelade sin roll, men bra var det. Jag undrar hur mycket mer jag hade gillat den om jag själv var sjutton och upplevde himlastormande förälskelser för första gången. Det var i alla fall inga problem med att leva sig in i det igen så här femton år senare.
onsdag 9 november 2011
Vad väcker läslust?
Josefin undrar vad som väcker din läslust. En snabb genombläddring av en bok kan direkt locka mig eller stöta bort mig.
1. Såklart omslaget, ja jag är ytlig, men ett fint yttre lockar mer än en ett fult.
Exempel på ett fult omslag är boken jag läser nu, Musik och tystnad av Rose Tremain. Helt okej bok, men hua, vilket omslag. Jag gillar Goyas nakna Maja (och påklädd för den delen), men i den här versionen, rosa och inzoomad, ger boken ett Harlequin-intryck och jag skäms varje dag på tunnelbanan.
Omslag som jag är förtjusta i, är typ alla Gregory Maguires böcker. Jag läste Wicked för något år sedan (inhandlad på Barnes & Nobles i San Francisco) och har precis hämtat bokpaket på Coop, innehållandes Confession of an ugly stepsister. Jag skulle kunna köpa alla hans böcker bara för omslagen, lätt.
2. I övrigt vill jag att texten ska vara i ett snyggt typsnitt, jag gillar t ex Garamond, som engelska Harry Potter är skriven i, och i bra storlek.
3. Till syvende och sist vill jag ha lagom långa kapitel, en tio sidor sisådär. Inte för korta och absolut inte för långa.
Den svåraste bok jag har läst var Jonathan Strange & Mr Norrell, som förvisso hade fint omslag och bilder, men tryckt i den pyttigaste textstorleken jag sett plus sidor av fotnoter, i ännu mindre text. Sidantalet var 773, i normal text skulle det vara minst det tredubbla. Puh alltså.
1. Såklart omslaget, ja jag är ytlig, men ett fint yttre lockar mer än en ett fult.
Exempel på ett fult omslag är boken jag läser nu, Musik och tystnad av Rose Tremain. Helt okej bok, men hua, vilket omslag. Jag gillar Goyas nakna Maja (och påklädd för den delen), men i den här versionen, rosa och inzoomad, ger boken ett Harlequin-intryck och jag skäms varje dag på tunnelbanan.
Omslag som jag är förtjusta i, är typ alla Gregory Maguires böcker. Jag läste Wicked för något år sedan (inhandlad på Barnes & Nobles i San Francisco) och har precis hämtat bokpaket på Coop, innehållandes Confession of an ugly stepsister. Jag skulle kunna köpa alla hans böcker bara för omslagen, lätt.
2. I övrigt vill jag att texten ska vara i ett snyggt typsnitt, jag gillar t ex Garamond, som engelska Harry Potter är skriven i, och i bra storlek.
3. Till syvende och sist vill jag ha lagom långa kapitel, en tio sidor sisådär. Inte för korta och absolut inte för långa.
Den svåraste bok jag har läst var Jonathan Strange & Mr Norrell, som förvisso hade fint omslag och bilder, men tryckt i den pyttigaste textstorleken jag sett plus sidor av fotnoter, i ännu mindre text. Sidantalet var 773, i normal text skulle det vara minst det tredubbla. Puh alltså.
torsdag 3 november 2011
Lisa goes Asia
Jag har fått läsare i sydostasien, HEJ THOMAS OCH CATHRINE, med önskan om att skriva mer om maken. Eh, nej. Detta är min blogg, min min min och så länge Jonas inte snor mina böcker, dödar spindlar eller använder mina pysslade saker är han helt utesluten från denna fristad. Jag tror att alla vet att han syns och hörs tillräckligt ändå, am I right?
onsdag 2 november 2011
Det här är boken om spöket Urban nummer två
I dessa Halloween-tider passar det bra med en spökbok. Leo Främby har, sin unga ålder till trots, skrivit en riktig skräckklassiker. Spöket Urban nummer två (oklart vem nummer ett är) vill skrämma alla på hela jorden och kommer till en ö. Tyvärr finns där ingen på ön att skrämma, så det blir till att åka hem igen. Då upptäcker Urban att han inte har någon båt, men som tur var kan han flyga. Väl hemma äter han, efter lång betänketid, spagetti med nötfärssås.
Jag kan stolt skryta med att jag har det enda kända exemplet av boken, som även innehåller originalteckningar.
Enligt en säker källa (min mamma och författarens farmor) var det från början tänkt att boken skulle handla om ett spöke med epiteten osynlig, men att Främby fann det svårt att rita osynliga spöken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)