Mellanläge

Helgen bjöd på överraskningar och festligheter. Det började på fredagen då jag i god tro gick ner i trapphuset för att låna ut en säng till Rebecca. Tji fick jag, för hon hade LJUGIT och nu var det dags för fruhippa. Jag hanterar inte överraskningar särskilt bra, men efter några panikartade minuter då jag gick med ögonbindel, lugnade jag nämnvärt ner mig och njöt av fina vänners sällskap. Sen blev det go-cart, femkamp och vinprovning och hejbaberiba.

Vår sommarfest som även var ett substitut för bröllopsfest blev en hit. Folk sa iallafall att de hade roligt och det får vi väl lita på. Tyvärr glömde vi att ta fram godis, chips och sprit så vi måste nog ha en fest till snart för att inte jag ska bli alkoholist och tjockis.

På söndagen slog vi till med ännu en fruhippa, denna gång Rebeccas, så det var inte tid för vila. Vi målade porslin som ska bli väldigt spännande att se slutresultatet på.

I allmänhet känner jag mig lite nere, trött och oengagerad. Jag hoppas att det är en fas, för jag har massor av böcker att läsa, saker att virka och personer att träffa. Get a grip, woman.

Guccikrigen

Samtidigt som jag tragglar med Kunzelmann & Kunzelmann, som jag av någon outgrundlig anledning måste läsa klart, varierar jag med jobbets pocketbibliotek. Guccikrigen (med underrubrik Hur jag överlevde mord och intriger i världens största modehus) lovade gott om familjeintriger och överklass och höll vad den lovade men inte mer. Jag hade såklart inga skyhöga förväntningar, men det kändes ändå lite ledsamt att den inte var det minsta intressant. Skriven av en fd fru till en Gucci-man, där mannen såklart först är snäll och kärleksfull men sedan visar en psykosida. Föga förvånande. Sen håller såklart inga av Gucci-männen sams med varandra (kvinnor var inte accepterade i styrelsen). Det som är mest irriterande är att 1. frugan fortsätter att vara gift med psyko, 2. frugan fortsätter att spendera pengar fastän hon är "utblottad". Hon bor i en skitstor våning, har dottern i dyr privatskola, har barnflickor till dottern. Sluta gnäll. Och det är så synd om henne som inte har råd att göra manikyr eller köpa dyra kläder. En gång åkte hon hem till ett av exmannens hus och tog lite tavlor. För att ha råd med mat trodde jag, men hon hängde upp dem i våningen, för att pigga upp hemmet.

När jag googlade på Jenny Gucci hamnade jag på Charlotte Perrellis blogg. Hon tyckte att boken var jättebra. Jag borde ha lyssnat på varningsklockorna och slutat läsa...

Krypa till korset

Just nu är det festplanering för hela slanten i hushållet Strandh/Fagerhäll. Inget pyssel, ingen läsning. Jag brukar älska att planera. Skriva listor is my thing. Men det måste vara på mina villkor, det är jag som ska stressa upp andra, INTE TVÄRTOM! Jag har fått en uppenbarelse och en ny förståelse för min omgivning och jag lovar bättring. Amen.

Om du var jag

På mitt jobb har vi ett litet bibliotek i fikarummet, tre bokhyllor som är fullproppade med böcker. Biblioteket växer så det knakar, det är många som vill lämna sitt bidrag. Jag brukar låna böcker som jag annars aldrig skulle läsa, lite chick-lit eller BOATS. Oftast i pocketformat vilket passar min pendlar-väska (lånar du på "riktigt" bibliotek får du nästan alltid en tung bok, som inte är pendlarvänlig).

Mitt senaste lån heter Om du var jag och är skriven av Jessica Schiefauer. Den handlar om Agnes och Louise som har flyttat ihop efter gymnasiet. Louise är den coola tjejen och Agnes är den tysta, osäkra. Såklart kommer det en kille med i bilden och ingenting är som det brukar.

Trots att handlingen är något förutsägbar gillar jag ändå boken. Louise är lite för cool och Agnes är lite för mesig för att jag ska kunna identifiera mig med nån av dem, men jag har också delat lägenhet med en tjejkompis en gång i tiden och jag blir oerhört nostalgisk av att läsa om deras samboskap. Filmkvällar och fester och ett allmänt bara vara-tillstånd. Och den känns lite för bra och vuxen för att vara en ungdomsbok (vilket jag inte vet om den är, den är liksom i gränslandet). Jag har även varit uppöveröronenkär och jag tycker att författaren fångar känslan (och osäkerheten) på ett bra sätt.
Helt klart godkänd. Inget mästerverk men den satt där den skulle.

Julen är alla hjärtans fest

Jag har haft ett riktigt dansksug sista månaden, sen jag läste Sommargästerna, så jag passade på att läsa ännu en bok av Lise Nørgaard, Julen är alla hjärtans fest. Den består av 4 noveller kring temat jul. Det är en släktfest, en jullunch, ett uteblivet julbord och ett tomtetåg. Som vanligt är historierna komiska och träffsäkra och jag funderar på att ladda dvdspelaren med Matador för att få mer av Lise.

Dansksuget tog sig även uttryck i min barndomsfavorit Ole Lund Kirkegaard och jag bestämde mig för att investera i lite barnböcker. Men alltså, de finns inte att köpa på svenska längre. Vad händer egentligen? Ingen Anne på Grönkulla, ingen Gusten Grodslukare. Meh?! Bokbörsen hade inte heller det jag ville ha (förutom Lille Virgil för 80 kr, men det tycker jag är lite väl saftigt. Vi får väl se hur länge suget sitter i). Det känns tungt att alla barn kommer att missa dessa godbitar.

Upprorsänglar

Den andra delen i Ögat över månskäran påminner mer om Narnia än Anne på Grönkulla. Det är besök i andra världar där det finns ett vinterrike, kentaurer, en medusa och andra mer eller mindre sagolika väsen. Samtidigt får man en inblick hur det var att vara kvinna i England i slutet av 1800-talet. Eller iallafall förmögen ung kvinna. Inte gå ut utan förkläde, inte dansa mer än tre danser med samma unga man på bal, skratta åt unga mäns skämt (men inte för mycket), helt enkelt fostras till att bli någons hustru.

Jag har ibland lite svårt att hänga med i historien med världarna, men känner mig ändå uppslukad och beredd att ta mig an den sista delen av trilogin.

På tal om Anne på Grönkulla (eller Anne från Grönkulla, som min man sa, pffft!) så blev jag sugen på att ta upp bekantskapen igen och gick in på Adlibris för att göra en massbeställning på alla böckerna. Döm om min förvåning när det visar sig att de inte ges ut längre! Vafalls! Efter en kvart av tokgoogling och mycket upprörda känslor kom jag ihåg Bokbörsen, en sida där Sveriges antikvariat, och privatpersoner, har samlat sina böcker och nu har de flesta böckerna i serien fått ett nytt hem i Sjöstaden. Lyckan är gjord.

Överraskning

Jag fick ett mejl med en länk till en blogg igår...

Hej Lisa!


Välkommen till din Hippa! Är du lite förvånad att vi kunde överraska dig så här? Nu har den iallafall startat, din hippa. Den blir lite annorlunda än de tidigare vi har haft. Här nedan följer 4 uppdrag som du skall genomföra. Uppdragen är av olika svårighetsgrad men är sådant som vi vet att du bemästrar. Uppdragen skall vara helt genomförda den 1 november 2010. [...] Du måste iallafall höra av dig här på bloggen på någotvis minst 2 gånger i veckan. Håll ögonen öppna för det kan dyka upp små spratt här under tiden. Vi ses!

Med hälsningar från mina fina flickor, mitt posse från Staffanstorp. Jag blev tårögd, chockad och så himla glad! Uppgifterna var av varierande slag, men jag kommer att ta dem på största allvar. Jag har såklart redan drabbats av prestationsångest och illamående. Det kommer väl inte att gå över förrän i november.

Tuva

Senaste tillskottet bland vännernas babyboom är lilla Tuva, 2,5 vecka gammal. Hetsen kring kon tidigare i sommar satte sina spår, så den här gången virkade jag en giraff i storleken mindre. Jag hann heller inte klart med den till dess att jag träffade Tuva, men jag ville heller inte hamna i stressen som kossan medförde. Jäkla ko. Giraffen postades således och var framme i Lund idag. Än så länge verkar den mest uppskattas av Tuvas storasyster.

Virkad i Tilda och efter mönster av Svarta fåret.

Bunny Munros död

Ja, var ska jag börja? Det här var inte alls min typ av bok. Inte alls. Räcker det?

Nick Cave har skrivit en bok som bara handlar om sex, droger och dysfunktionella människor. Bunny Munro tänker på sex och har sex, hela tiden. Ibland säljer han skönhetsprodukter till kvinnorna han har sex med. Sen tar hans fru livet av sig och han måste ta hand om sin son. Fast han har mest sex och knarkar.

Språket var så grovt att jag skämdes ihjäl och hoppades att ingen skulle läsa över axeln på mig. Nu är jag i och för sig lite pryd av mig, men hallå?! Måste man verkligen behöva läsa detta? Jag förstår att man ska fokusera på de dysfunktionella människorna och deras relationer, men det är attsingen inte lätt att bortse från allt snusk och alla könsord. Ibland var det könsord i varannan mening i ett kapitel. Me no like. Och så tar jag ännu ett steg mot mitt tant-jag. Ett stort, rejält steg. Och jag tittar inte tillbaka.

Jag tycker att Nick Cave ändå skriver bra, men det blev tyvärr helt fel fokus. Jag drog en lättnadens suck när sista sidan var läst och jag kunde lägga undan boken för alltid.

Mormor

Idag skulle min mormor fyllt 99 år. Det hade varit coolt. Mormor dog några dagar efter sin 96 års dag, vilket väl inte är en dålig ålder det heller.

Min mormor var underbar. Hon var en hejare på handarbete, som tanter av hennes generation alltid är. Hon var socialist och humanist. Det sista åren av sitt långa liv såg mormor nästan ingenting och började även höra fasligt illa, kanske inte så konstigt med en 96-årig kropp. Jag tror att tappa synen var värst för mormor, för hon älskade att läsa. I en Mina vänner-bok som jag hade som liten har mormor skrivit att hennes favoritförfattare var Vilhelm Moberg. När hon inte kunde läsa mer, lånade mormor ljudböcker och lyssnade på radion. En gång berättade hon för mig att hon hade hört på radion om en man som hade genomgått ett könsbyte och nu ville heta Maria. Jag tänkte att jag inte orkar bråka med mormor om att det faktiskt fungerar så nu för tiden och att det inte är något konstigt med det. Då säger mormor upprört "Vet du vad det kostar att byta namn, 2000 kr!" Fina mormor.

En annan gång skulle jag och mamma ut och valla mormor i rullstolen (hon använde sig annars bara av rullator). Min mamma böjer sig ner för att hjälpa mormor med skorna och råkar väl visa lite hud på ryggen för att tröjan åker upp. Mormor är blixtsnabb och börjar peta på mammas bara hud och frågar "Ska du inte ha något där?" Hur hon nu såg det? Det tyckte jag var väldigt roligt eftersom mamma och säkert alla mammor nångång har dragit upp ens byxor eller ner tröjor när man har haft för små kläder. Det verkar vara en mammagrej, oavsett ålder.

När jag var liten och mormor kom på besök spelade vi UNO och sa att vi var bästisar. Jag saknar och tänker på mormor varje dag, min bästis.

Här är en fantastisk stor filt som mormor har virkat, ålder okänd. Filten består av 29x15 rutor, alltså 435 stycken! Gulp. Jag har fortfarande endast gjort 3 stycken till min filt. Ligger lite i lä kan man väl säga.

Luigi

Vi kan ju inte bara ha en rörmokare i familjen, hur skulle det se ut? För att få lite mer jämvikt i förhållandet sydde jag en Luigi-mössa till mig själv. Ordningen är återställd.